På ett museum möts ting och på sätt och vis även människor från alla möjliga tider.

I december månad dukar vi upp ett julmys med hjälp av Jönn/John Liedholm (1875-1974) som diktat om vinterkänslan av att ha fått upp innanfönstren, med vadd, klisterremsor och eterneller. Fönstret (som oss emellan inte är ett riktigt innanfönster!) kommer från ena stôva i Gärdhem som revs på 1860-talet. Fönstret tros vara från 1700-talet och fönstret var det enda ljusinsläppet i dess förstuga. Det köptes in till museet år 1919 för 30 kronor (det motsvarar ca 530 kr idag). Vadden och klisterremsorna för att hålla draget borta är från vår egen tid. De kostade ca 130 kr i en känd butik i Skara. I dag vittar affärerna om en ökad försäljning av vadd och remsor i december. Då är det ju i regel litet sent att sätta in innanfönstren. Det tyder kanske på att Jönns ”julmys” lever kvar i våra dagar eller att man vill pynta litet extra, på gammalt vis och inte nödvändigtvis för stugvärmens skull.

Innanfänstera Va dä ble töst å longt å gôtt, nôr innanfänstera köm in! Di mjuke, vite vadda mä vitmossa å eterneller på di legger dar sum bufferta mot väla utaföre, Nu ä dä utestängt allt bullert å allt väsen’t, sum barasten har stört en.Um vadda legger dar sum snö å siar um, va kömma s’a: den kålle, mörke ventern, en setter i si stella lella vrå å ser på eternellera, di evie fast döe, å tänker såsum så: på väsen’t å på tjurda’ blir logn igen å solskin.John Liedholm, ur ”Ätter Jönn”

Anders Berglund
1:e antikvarie
Västergötlands museum

Publicerad 13 december