fbpx

Johan Öbergs violoncell

Digital utställning

Vad är då det här? Jo, en detalj av en violoncell som tillverkats av Johan Öberg (1723-1779) år 1761.
Han verkade i Stockholm, bodde på Baggensgatan i nuvarande Gamla stan och framhålls ofta som Sveriges, vid den tiden, skickligaste violinbyggare. Han tillbringade sin lärotid hos Sveriges främste hovinstrumentmakare, Sven Beckman.
Johan Öbergs utbildning inleddes troligtvis i mitten av 1750-talet och den 3:e november 1758 fick han privilegium att tillverka stråkinstrument. Han var då 35 år gammal.

I Sverige infördes näringsfrihet 1846. Dessförinnan måste den som ville bedriva ett yrkesmässigt hantverk organisera sig, antingen bland de skråanslutna hantverkarna eller till manufakturisterna. År 1760 beslutades att stråkinstrumentmakarna hörde till hallrättten, och därmed manufakturisterna. Det betydde att alla nybyggda instrument skulle granskas av hallrätten och utan hallrättens lacksigill fick inte instrumenten säljas. På det här instrumentet, som finns i museets, samling sitter hallstämpeln kvar ovanför stämskruvarna på huvudets vänstra sida.

Under sitt yrkesliv tillverkade Johan Öberg 100 violoncellon, minst 277 violiner, 16 altfioler och många knäppinstrument. Detta instrument är märkt med nummer 14 på insidan av instrumentets kropp.

Johan Öberg använde under sina tidiga år som instrumentmakare svenskt trä av enklare kvalitet. Sedan blev han mer kräsen med materialet. Han köpte bland annat Haselfichte, en högklassig alpgran, till fiolernas lock. Att köpa material till tillverkningen kunde vara ett problem för instrumentmakarna. Tidens merkantilistiska och ekonomiska ideal hade lett till importrestriktioner. Sverige skulle helst exportera så mycket som möjligt och importera så lite som möjligt. 1756 infördes till och med importförbud av musikinstrument. Efter Gustaf III trontillträde avskaffades till slut importförbuden och år 1776 blev ett toppår för stråkinstrumentmakeriet. Johan Öberg hann uppleva detta innan han avled 14 september 1779, 59 år gammal i vattsot eller vattusot.