Även den här veckan har vi varit upptagna med att inventera ”Drogsåpet” i Naturaliesamlingen. Bland många andra naturläkemedel hittade vi lakritsroten. Lakrits har inte alltid varit godis, utan dess rot har använts som läkemedel ända sedan forntiden. Växten har sitt ursprung i Medelhavsområdet och västra Asien och fördes oftast till Europa med fartyg. Det är därför knappast förvånande att lakrits är särskilt känd och populär i kustregionerna, till exempel i Frankrike, England och Skandinavien.

På grund av dess slemlösande, antivirala och antiinflammatoriska effekter användes och används lakritsroten fortfarande som lösningsmedel i många bröstmediciner mot hosta och andra luftvägssjukdomar. Den sägs också lindra matsmältningsproblem och magbesvär. Men roten användes inte bara som medicinalväxt. Under antiken ingick den i de romerska soldaternas standardutrustning på grund av dess förmåga att dämpa känslan av hunger- och törst. Det var inte förrän 1760, när apotekaren George Dunhill tillsatte socker och mjöl till lakrits, som växten inte längre bara användes som botemedel utan även som godis.