Här är en annan skatt från ”Drogskåpet” i Naturaliesamlingen! Detta läkemedel, som finns upptaget i den farmaceutiska samlingen under namnet ”Olibanum”, är numera mer känt som Frankincense. Det är torkad kåda, eller harts, från träd av släktet Boswellia. Eftersom träden föredrar torra klimat växer de i huvudsak på Arabiska halvön, i Afrika, Indien och Pakistan. Olibanum användes i rituella handlingar redan i det gamla Egypten, och vi känner till det främst i form av rökelse inom den kristna liturgin, där det fortfarande används vid katolska gudstjänster.

Hartsens medicinska effekt har varit känd sedan antiken och användes då av så väl grekerna som romarna, till exempel för att läka sår. I den klassiska europeiska naturmedicinen användes det främst för att lindra reumatiska besvär, men från 1870-talet föll det alltmer i glömska. Under de senaste 40 åren har det vetenskapliga intresset för olibanum emellertid ökat betydligt igen. Man har funnit att det har en antiinflammatorisk, antibakteriell, antidepressiv och smärtlindrande effekt. Därför används olibanum idag särskilt vid kroniska tarmsjukdomar, ledsjukdomar och neurodermatit.