Stugan har tidigare stått vid komminstergården Stommen i Händene by utanför Skara.
Enligt traditionen kan den genom åren ha fungerat som en arrendatorbostad till komministergården ibyn. Huset och dess bod lär ha varit de enda kvarstående byggnaderna efter en stor brand i Händene by 1718. Om detta är riktigt, bör huset vara ett av de äldsta i Fornbyn. Byggnaderna flyttades hit 1927.
”tydligen mycket gammal”
Stugans ålder är höljd i dunkel. Men, som konstaterades när den flyttades till Fornbyn: ”Byggnaden är tydligen mycket gammal”. Gården Stommen kan dock spåras tillbaka till 1541.
År 1902 tillträdde Karl Johan Lundgren och Hilma Karlsdotter som arrendatorer på Stommen. Fram till 1920, då familjen fick en ny bostad, bodde de i den gamla stugan. Dottern Ingeborg Blomberg har beskrivit stugan på dess ursprungliga plats:
Huvudbyggnaden var rödmålad med tegeltak, varunder låg halm och torv. Den utgjordes av en s. k. parstuga med kök till vänster, ett stort rum till höger, farstu i mitten och framför denna ett skafferi, där den spis som nu finns, var igenmurad. Under skafferiet fanns en liten källare, som inte användes. Vertikalt mot huvudbyggnadens vänstra del var en bod placerad. Mellan dessa hus gick en smal körväg. I den del av boden som vette mot huvudbyggnaden var en visthusbod med bl. a. saltbalja och silltunna inrymd. Ingången till den delen fanns på gaveln. I motsatt ända låg vedboden med ingång på långsidan och utanför fanns en vedbacke […] Stommen låg mellan Passagården och prästgården i Händene, utmed en landsväg. Mitt emot låg byskolan.
Utanför gaveln på vedboden har det också funnits ett svinhus som revs vid flyttningen till Fornbyn. Ingeborg Blomberg berättar vidare att sommartid arbetade gårdsfolket ute, men under vintern skedde arbetet mestadels inomhus. Köket var det viktigaste rummet i stugan, då det var där man utförde de flesta sysslorna: ”Och i köket vävde vi, också spann vi, också separerade vi mjölk,också kärnade vi smör, också ystade vi ost. Allt det skedde i köket. Och det var också sovplats för två pigor som det hette på den tiden”.
De två drängarna bodde inte i stugan utan i brygghuset på prästgården, men de åt hos familjen i stugan. Dessutom fanns det en rad av extrafolk på gården som hjälpte till med skörden och allehanda sysslor och som också åt i stugan. ”På den tiden var det mycket extrafolk”.
Köket kunde också fungera som provisoriskt sjukrum för gårdens sjuka personer: ”Om någon var sjuk och behövde värme så stoppades de in ’på ommen’ (på ugnen). Men vi hade annars det utrymmet för grytor och sådant”.
Bakade gjorde man i bakugnen i stugans kök. Därinne fanns ett slags bakställ bestående av två stöttar med tvärslåer emellan. Mellan slåerna satt hyllor, där det färdiga brödet lades. Man bakade vanligen så ofta som en gång i veckan på grund av lagringssvårigheter. Brödet förvarades i en bod, som tillhörde prästgården och låg till höger bakom stugan, sett från landsvägen.
Till Fornbyn
1927 flyttades både stugan och boden från Händene till Fornbyn i Skara. Husen skänktes av den dåvarande komministern Andrew Wærneman.
Stugan är ursprungligen byggd som en enkelstuga, omfattande förstugan, brygghuset och västra rummet, och senare utvidgat med ett rum till höger och blev då en parstuga. Invändigt är rummen öppna till nock med synlig takstol med högben och hanbjälkar, till skillnad från de ordinära ryggåsstugorna. Väggarna är timrade och utvändigt klädda med en faluröd locklistpanel. Taket är täckt av vass och torv på en råspåntpanel. Rummen är kalkputsade och vitkalkade. Huset har tre eldstäder och skorstenarna står i enlighet med äldre byggnadsskick nära bakre väggen. Brygghuset, som ligger bakom förstugan har också en eldstad, som numera inte används.
Idag används Händenestugan regelbundet för projektet ”Tidsresan”, till skolorna, där alla Skaras förstaklasselever får leva 1800-talsliv för en dag.
Texten är hämtad ur ”Utomhus. Fornbyn i Skara och andra friluftsmuseer” (2022). Skara: Västergötlands Fornminnesförening.
