fbpx

Västergötlands museum – En del av Historien om Sverige:
Glas med Gustav III:s monogram

Glas kan finnas naturligt. Redan när jorden skapades bildades ett glasmaterial som benämns obsidian och vid blixtnedslag kan vanlig sand ombildas till glas.

De äldsta glasfynden är omkring 8000 år gamla och har främst hittats i nuvarande Mellanöstern. Pärlor, amuletter och små skålar är vanliga fynd. Glasblåsarpipan uppfanns troligen i Syrien runt 100 f.Kr., vilket gjorde tillverkningen av glas betydligt enklare.

Under medeltiden spred sig glastillverkningen över Europa och tekniken kom till Vadstena kloster vid slutet av 1300-talet. På 1500-talet tog sedan Gustav Vasa initiativ till att de första glashyttorna startades i Sverige. Arbetskraften och kunnandet hämtades från kontinenten. I första hand tillverkades dricksglas för hovet, men även olika typer av förpackningar och fönsterglas.

Då glaset blev allt mer tillgängligt för allmänheten ökade också utbudet av produkter. Dricksglas med färg, mönster och gravyr användes för att visa upp rikedom och social status. Föremålen försågs gärna med kungens monogram eller köparens eget.

Vid hovet startades under 1700-talet seden att tilldela varje gäst ett eget glas. I Sverige blir den dominerande formen ett spetsglas på hög fot. Samma glas användes till alla drycker som serverades under måltiden.

De vanligaste glasen görs av råvarorna soda, kalk och sand, som smälts samman vid omkring 1500 grader. Det finns få glas bevarade från den tidiga produktionen vilket beror på att glasmassans proportioner inte varit rätt balanserad. Därför har det färdiga glaset med tiden fallit sönder.

Vinglasen på bilden är troligen tillverkade vid Reijmyre Glasbruk i början på 1800-talet. De har enligt givaren ägts av kontraktsprosten i Väring, Olof Kullberg (1771-1844) och hans maka Margareta Christina, född Otter (1794-1869).

<< Tillbaka till Västergötlands museum – En del av Historien om Sverige