Lucka 2

dot
Handkrämen, konsten och Sveriges första kulturhus
Under 1960-talet tar en byggnation av kulturinstitutioner en betydande plats i svensk arkitektur. 1964 byggs Skövde kulturhus, det första i sitt slag i Sverige. Huset som ritats av Hans-Erland Heineman samlade både bibliotek, konsthall, konstmuseum, teater, folkets hus och biograf. Både i utförande och syfte bryter kulturhuset med den traditionalism som präglat 1900-talets tidigare hälft. Med sin skulpturala fasad och omfattande innehåll är Skövde kulturhus mycket mer än ett traditionellt medborgarhus.

I det klimat som rådde på 1960-talet fanns det både utrymme och efterfrågan för tidens nya uttryck inom konst och kultur. Det talas om en revolt inom konsten där det slutgiltiga konstverket inte längre stod i centrum utan den konstnärliga processen. Borta var småborgerliga tavlor i mossig renässansstil. Nu föds istället helt nya konstformer. Performancekonsten, konceptkonsten, popkonsten, oljudsmusiken och tungvrickare som fluxus, neodada och arte povera ifrågasatte alla traditionella konstformer och -utryck.

Samma år som Skövde kulturhus stod färdigt presenterade Andy Warhol verket ”Brillo box” -uppförstorade kopior av ett paket stålull. Året efter visade Joseph Beuys, inkletad i honung och bladguld, konst för en död hare. Parallellt spelades stycket ”Nivea creme piece” upp på otaliga platser runt om i världen – ett stycke där ett antal händer kletar in vandra i handlotion mycket nära en mikrofon. Och här i Sverige kastades kött på en bild av Tjorven från tv-serien ”Vi på Saltkråkan”.

Så här i efterhand är det lätt att göra sig rolig över 60-talets konstvåg som flummig och oförståelig -men kanske var det precis det som var meningen. Målet var aldrig att fylla konstmuseerna med mästerverk, utan att ifrågasätta vad konst är och kan vara. Och har du en burk handcrème hemma så kan du och dina nära spela upp stycket Nivea creme piece och även ni ställa er i ledet av konstnärer som förändrat världen!