Lucka 9

dot
Oxladugården – kors i tak och väggar
Enligt legenden föddes Jesus i ett stall på juldagen. Kan det ha varit ett stall i korsvirke? Det hade onekligen varit passande!

Att bygga korsvirkeshus är en mycket gammal metod som användes redan under romartiden, men det är ovanligt att se några sådana hus i Västergötland. Därför lägger man märke lite extra till den stora korsvirkesladan vid kungsgården, som ligger utmed vägen som leder till Läckö slott.

Kungsgården fungerade som slottets ”kornbod” redan under Skarabiskoparna på medeltiden. Oxladugården byggdes 1761, enligt inskriptionen över porten. Dåvarande arrendator av kungsgården var kanslipresident Carl Gustaf Tessin. Han lät bygga en för orten storslagen lada med symmetrisk utformning. Det är ett imponerande stycke timmermanskonst – stommen utgörs av korsvirke av furu och fyllningen i väggarna är av tegel som kalkputsats. Det höga sadeltaket blev på brukligt vis stråtäckt. Eftersom korsvirke inte var vanligt som byggnadssätt i 1700-talets Västergötland så hämtade Tessin nog timmermännen från andra delar av landet.

Eftersom staten betalade så var det viktigt att hushålla med resurserna och korsvirke ansågs som en virkesbesparande byggnadsteknik, och timmer var en verklig bristvara i 1700-talets Västergötland. De flesta skogarna var sedan länge skövlade. Kronan och landshövdingarna ville föregå med gott exempel i officiella nybyggnationer, men västgötabönderna tog aldrig till sig korsvirket. De var i stället vana vid att bygga sina lador och uthus i skiftesverk, också det en stolpkonstruktion men med korta, kluvna timmer som väggfyllning, ett sätt att använda timmer som inte var lämpat för liggtimring på grund av att det var för kort eller för krokigt. Så korsvirket i Västergötland dök främst upp i statens egna byggnadsprojekt, till exempel var ett antal byggnader i Karlsborgs fästning korsvirkeshus.