Ljuset ledde vägen till den döde
En vinterkväll i början av mars månad 1926 gav sig länsskogvaktare Aron Karlsson av på spark från Klippingsberg på Torsö utanför Mariestad. Han tog vägen över isen mot Mariestad. Men mörkret gjorde det svårt att hitta och Karlsson kom ut på is som inte bar. Någonstans i den mörka natten brast isen och Aron Karlsson drunknade.
Det skulle dröja till den 18 mars innan hans döda kropp hittades tillsammans med sparkstöttingen, på tre meters djup, några hundra meter från Torsö. I Tidning för Skaraborgs Län dagen efter kunde man läsa att Karlssons händer fortfarande var slutna som om han aldrig släppt taget om sparkens handtag. Kanske hann han inte ens ropa efter hjälp.
Redan några dagar efter Aron Karlssons försvinnande började folk i Mariestad se konstiga ljus från Mariestadssjön. Klockan åtta på kvällen den 5 mars kunde fem personer, från tre olika platser, se ett ljus starkt som från en bilstrålkastare röra sig i luften över isen sydost om Björklingeholmar. Från Sundsören kunde lantbrukaren Gustaf Johansson se ljuset som då och då antog ett fladdrande, eldslågeliknande sken. Tillsammans med drängen Bertil Björk bedömde han att ljuset befann sig någonstans sydost om det yttersta skäret.
Några mil söderut, i utkanten av Mariestad, såg tre personer vid samma tidpunkt som Gustaf Johansson hur en gulvit eldkula svävade i riktning mot Björklingeholmar. Då och då sköt ljusbollen ut pilar av ljus. Efter en kvarts timma försvann ljuset.
Den plats som ljuset svävade över visade sig senare vara den plats där Aron Karlssons lik kom att påträffas av Gustaf Johansson och Artur Abrahamsson.
”Huru som helst torde denna underliga ljusföreteelse ha bidragit till att finna olycksplatsen”, skrev Tidning för Skaraborgs Län den 23 mars.
