fbpx
Lucka 16

dot
Syns inte, finns inte
Det sägs ibland att jazzmusik handlar om tonerna man inte spelar. På samma sätt kan en bild vara spännande för det som inte syns på den. Eller som i det här fallet – det som försöker att inte synas på den.

Idag kan man lätt trolla bort både det ena och det andra ur en bild med hjälp av olika fotoredigeringsprogram. Modemagasinens modeller får felfri hy och ouppnåelig fysik, resebyråns reklam får turistparadis att bli folktomma och naturfotografer fyller sina bilder med lodjur och mårdhundar – allt är gjort med några enkla klick. Men på 50-talet, då den här bilden är tagen, var det betydligt svårare. Vid tiden hade filmrullarna gjort entré på marknaden, men fotografen Anders Karlsson höll kvar i sina glasplåtar som han använt under hela sin karriär. På glasplåten fanns en emulsion som fångade fotografiet och som efter framkallning fixerade den. Emulsionen var dock inte mer hållfast än att den gick att rista i med skarpt föremål.

Detta nyttjade Anders Karlsson ofta då han ristade in årtal eller några rader text direkt i emulsionen. Men detta gick även att utnyttja på samma sätt som dagens fotoredigeringsprogram och kunde användas för att trolla bort små detaljer till hela människor – som i det här fallet.

Genom att skrapa, rista och gnugga på emulsionen kunde han uppnå en rad olika effekter. Resultatet är inte perfekt, men Anders har ändå lyckats fånga nyansskillnaderna i fältets olika delar, skogsdungens stammar och vitklöverns blommor.

Det är även värt att komma ihåg att man idag kan ångra varje ingrepp med ett enkelt knapptryck, de ingrepp Anders Karlson gjorde var irreversibla. Dessutom jobbade han med negativ vilket betydde att han ständigt var tvungen att tänka tvärt om – vill han att något skulle bli ljusare på den färdiga bilden var han tvungen att göra negativet mörkare och vice versa.