Lucka 18

dot
Ära vare gud i höjden, denna har jag gjort i slöjden
Det sägs att julen är barnens högtid och det är lätt att förstå – julgodis, pepparkakor och inte minst julklappar. Men lika magiskt som det kan vara att se barnen öppna sina julklappar, lika svårt kan det vara att hålla masken när man själv packar upp de smörknivar barnen tillverkat i skolans träslöjdundervisning. De grovhuggna träbitarna verkar ofta höra mer hemma på Vasaskeppet än i besticklådan. Men ser man tillbaka så är det betydligt mer träbåtar än smörknivar som gått till historien – och kanske ska man bejaka barnens träsniderier som framtidens kulturarv? För om varvet i Sjötorp får vara ett exempel i denna historia så är just båttillverkning ett bra sätt att gå till historien på.

Vänern är en av Europas största insjöar och människor har färdats på den väldiga sjön långt tillbaka i historien. Det var länge allmogen som trafikerade sjön och därför har det funnits gott om små båtvarv längs hela Vänerns strand. Så var även fallet i det lilla samhället Sjötorp där det funnits en varvsplats åtminstone sedan 1740-talet. Det var dock inte förrän när Göta kanal gjorde sitt intåg på orten som verksamheten tog fart på riktigt.

Det som kom att bli Sjötorps varv började sitt liv som en smedja under tiden för anläggandet av Göta kanal 1811. Inledningsvis smiddes och reparerades här verktyg för kanalhantverkarna, men allt eftersom vattenvägen började ta form minskade behovet av verktygsreperationer. Nu var det istället båtar som behövde tas om hand. Mellan åren 1820 och 1823 anlade kanalbolaget en reperationsdocka vid platsen för Sjötorps smedja.

År 1831, året innan kanalen invigdes, hade kanalbolagets behov för torrdockan minskat och arrenderade därför ut till en Johannes Larsson som kom att utgöra startskottet för nytillverkningen av båtar i Sjötorp. Johannes tillverkade inledningsvis bara pråmar och enklare segelbåtar, men allt eftersom kanaltrafiken tilltog ökade även efterfrågan på större fartyg. I och med det kom Johannes att börja tillverka lastfartyg i trä, så kallade galeaser, som kom att bli typiska för sjötrafiken på Vänern. Under 1800-talets rusande teknikutveckling kom även ångmaskinen att göra inträde på Sjötorpsvarvet och när Johannes Larsson gick bort 1869 hade 56 nybyggda fartyg lämnat varvet, varav nio ångfartyg.

Johannes Larsson hade etablerat varvsverksamheten i Sjötorp men det var familjen Groth som tog den till historien. Den förste Groth att driva Sjötorps varv var Sixten Groth som ledde en stor expansion av varvsverksamheten. Under 1880-talet tillverkades omkring sex fartyg per år i Sjötorp varav majoriteten var ångfartyg. Framgången fortsatte under 1890-talet och slupar, galeaser, skonare, ångfartyg och pråmar lämnade Sjötorpsvarvet i ett pärlband. Under Sixtens tid vid rodret tillverkades över 150 fartyg på varvet. När sonen Gustaf Groth tog över firman efter sekelskiftet nådde verksamheten sin topp och Sjötorps fartyg trafikerade såväl svenska som internationella vatten.

Verksamheten stannade i Familjen Groths ägo i 99 år, under vilka nästan 500 fartyg lämnade varvet. Idag finns flera av de i Sjötorp tillverkade fartygen kvar, nästan alla av dem är K-märkta. Vill man själv uppleva livet till sjöss på en Sjötorpsskuta kan man gå ombord på sightseeingbåten Paddan 4 i Göteborg, som efter snart 75 år i tjänst fortfarande sätter Sjötorps varv på kartan.