Lucka 20

dot
Djurön – långt från allt
Om julhandel, släktkalas och vinterkräksjuka inte lockar finns det en plats där den som vill undfly julens plågoandar kan finna ro. Mitt i Vänern, bara två timmars båtfärd från Mariestads skärgård, ligger Djurön. Den lilla ögruppen som just och jämt syns över den annars obrutna horisonten ligger så avlägset som det går att komma i Skaraborg.

När människor först tog sig modet att korsa det tillsynes oändliga vattnet till Djurön är inte känt, men det sägs att det var under 1500-talet som ön först blev permanent boplats. Enligt 1700-talshistorikern Herman Carling var det en änka som med sina två söner flydde till ön på grund av det ”…buller och oväsen, som var i riket”. Vad detta oväsen bestod i är osagt men har troligtvis med Gustav Vasas uppror mot Kristian II att göra. Trion stannade på ön i två år och försörjde sig på fiske tills det att oväsendet hade upphört i riket, varpå ön åter igen blev obebodd i 100 år.

Ön som tillhörde Kronan övergick i början av 1600-talet till släkten Falkenstierna. Denna släkt var herrar över ön i två generationer innan Kronan tog tillbaka den på 1680-talet. Under det omväxlande ägarskapet av ön, brukades den av en man vid namn Oluf. Oluf fick trots sin isolering en son vid namn Börje Olufsson som fick köpa Djurön från Kronan 1711. Oluf kom att bli stamfader åt den så kallade Djurösläkten som, förutom ett kort uppehåll under 1850-talet, bebodde öarna fram till 1890.

När Djurösläkten väl lämnade öarna för fastlandet kom Djurön att köpas upp av bröderna Frans, Seth och Carl Kempe. De tre bröderna var glada i jakt och fyllde snart öarna med allt som en jägare kunde önska – kronhjortar, dovhjortar, rådjur, skogsharar, fasaner och dalripor.

Bröderna nyttjade ön som jakt- och djurpark in på 1930-talet. Därefter passerade ett antal ägare revy för att till sist, 1979, återgå i statens ägo. Under brödernas tid på ön uppfördes både en jaktstuga för besökande jägare och en fyr med fyrvaktarstuga, öns enda byggnader.

År 1969 flyttade den sista personen från Djurön och idag finns bara dovhjortarna kvar – fria från rikets buller, oväsen och vinterkräksjuka.