fbpx
Lucka 21

dot
Fotografen i skåpet
Det är 1920-tal och i ett mörkt hörn av sin bostad sitter en till synes sammanbiten man. Trots den tjocka yllekostymen med väst och en värmande mustasch har han tänt fotogenköket nere till vänster i bild. Han står inför ett pilligt arbete och måste hålla händerna varma. I skåpet bakom honom finns det gott om ledtrådar till vad arbetet består av. Mannen på bilden heter Erik Rud och är fotograf – och i skåpet finns allt han behöver för att framkalla sina bilder.

Även om rullfilmen dykt upp på marknaden så arbetar Erik med så kallade torrplåtar – en glasskiva bestruken med en ljuskänslig gelatinemulsion. Dessa kom oftast färdiga från fabriken och i höjd med Eriks armbåge ligger ett paket med torrplåtar från det tyska företaget Agfa. Det är känt att den teknikintresserade Erik köpte sin först kamera 1900 med negativformat 6×9 centimeter. Plåtarna från Agfa är emellertid 9×12 centimeter stora, så till 1920 hade han uppenbarligen uppdaterat sin kamerautrustning.

I ett i ett mörklagt rum lades de ljuskänsliga plåtarna i de träramar som syns till höger på andra hyllan nedifrån, och laddades i kameran. För att se något i mörkret tände Erik oljelampan till vänster om träramarna. Men för att inte förstöra de ljuskänsliga plåtarna har den försetts med ett rött lampglas som gav ett ljus med för svag energi för att sätta igång reaktionen i emulsionen.

Efter att fotografiet var taget återvände Erik till sitt mörkerrum där lampan åter tändes och framkallningen kunde börja. Bredvid förpackningen med glasplåtar finns tre fat som fylldes med olika kemikaliebad från de många flaskor och burkar som står i skåpet. I det första badet framkallades bilden, i det andra fixerades den och i det tredje tvättades den. Med gummirollern som hänger snett bakom vågen på andra hyllan uppifrån pressades bilden fast på glasplåten för att sedan torka i det ställ som står på hyllan nedanför.

Fotografi var, och är fortfarande, en delikat process där både kemikalier och verktyg behöver vara rena från smuts och främmande ämnen. Därför behövde alla verktyg noga rengöras – vilket Erik gjorde med tomtens skurpulver, som skymtar fram på andra hyllan uppifrån. På hyllan ovanför förvarar han de rena kemikalierna. Det som ser ut som vita stenar längst till vänster är fixeringsmedlet natriumsulfat som blir klumpar i torrt tillstånd men som löser sig i vatten. I de mindre glasburkarna förvaras bland annat hydrokinon och metol. På brevvågen på hyllplanet under vägdes den exakta mängd kemikalier som behövdes.

Bakom vågen syns ett av Eriks fotografier från järnvägsbygget i Lyrestad. Detta har han märkt med sitt namn med hjälp av gummistämpeln på hyllplanet under.

Vad kupongen från choklad- och kaffefabrikanten Percy F. Luck gör i en liten framkallningsstudio utanför Töreboda är det dock ingen som vet.