fbpx

Västergötlands museum – En del av Historien om Sverige:
Laterna magica från tidigare museichef

Laterna magica, eller trollykta som den kallats i Sverige är en ganska enkel konstruktion- en plåtlåda hyser en ljuskälla vars ljus fokuseras av en lins genom en bemålad glasskiva. Resultatet blir att motivet på den bemålade skivan projicerades på väggen framför lyktan.

Med moderna ögon kan detta te sig simpelt men som namnet förtäljer togs den emot som en upplevelse som gränsade till det övernaturliga när den först dök upp i mitten av 1600-talet. Denna mysticism var något som man snabbt utnyttjade. Med rök och speglar kunde man få dessa simpla projicerade bilder att uppstå mitt i rummet, något som den belgiska uppfinnaren Étienne-Gaspard Robert tog till sin spets. I Helt nedsläckta rum bjöd han sina åskådare på uppenbarelser från helvetets djupaste hörn. Demoner dansande bland vingförsedda döskallar innan liemannen kom för att skörda livet på hela publiken.

När Robert höll sina föreställningar kring sekelskiftet 1800 var Laterna magican fortfarande ett exklusivt föremål, men allt eftersom skulle 1800-talets industrialism göra den allt mer vardaglig. Till seklets slut hade den lilla plåtlådan gått från societetsskådespel till barnunderhållning. Nu fanns det serieproduktion av bildplåtar. Bildserier på långsmala- eller roterande runda glasskivor föreställde gärna barnsagor, ofta med en tydlig uppfostrande sensmoral. Parallellt utvecklades laterna magican till mer avancerade versioner vars efterträdare vi använder än i dag, men i grunden är det samma simpla princip som i 1600-talets trollyktor.

De två bilder för Lanterna magica som vi visar den här veckan är skänka av Ulf Erik Hagberg, före detta landsantikvarie och chef för Västergötlands museum (1977–88). Bilderna som föreställer sagorna om Snövit och de sju dvärgarna samt Askungen, hade tidigare tillhört Hagbergs mors familj.

<< Tillbaka till Västergötlands museum – En del av Historien om Sverige