På Västergötlands museum finns flera arkiv som på olika sätt talar om att de gärna vill bli sedda. Kanske är arkivet vackert, har ett roligt, tragiskt eller intressant innehåll, eller så kan tankar väckas över hur det skulle sett ut om det tagits tillvara idag.

Månadens föremål för februari är just ett sådant arkivfynd. Hur skulle ett sådant fynd tas tillvara idag? Eller kanske snarare; skulle det ens existera…?

För snart hundra år sedan, den 31 juli 1826, föddes en välskapt flicka som fick namnet Maria Helena Perpetua Högselius. Hennes far, Skaras stadsläkare J.P. Högselius, skickade ut små, små kuvert med ett litet vackert kort i, där han meddelade den lyckliga tilldragelsen. De små kuverten med korten i är inte mycket större än en liten tändsticksask. Korten var nog vita en gång, eller möjligen äggskalsfärgade med en, för kortets storlek, ganska bred kant i relief. I mitten av kortet är det handskrivet:

”Tillkännagifves Att min k. Hustru lyckligt förlöstes med en välskapad dotter d. 31 Juli 1826 JP Högselius”

Idag är det förmodligen inte många som skickar denna typ av tillkännagivanden brevledes. Idag sätter de nyblivna föräldrarna in en annons i lokaltidningen. Någon månad senare kommer ofta en bild på den lyckliga familjen; föräldrar med den nya familjemedlemmen och eventuellt äldre syskon. Men då har bilder redan sedan länge spridits till släkt, vänner och bekanta genom sms, mail och sociala medier. Och så fortsätter det. Vi kommer att få följa nytillskottet varje centimeter och varje framsteg han eller hon gör. Idag känns det som om vi inte finns till om vi inte syns på webben!

Detta var något som fröken Högselius aldrig behövde fundera över. Hennes tid i offentligheten blev oändligt mycket mindre; kanske en inbjudan till hennes bröllop, tillkännagivande om att äktenskap ingåtts, dödsannons, kanske dödsruna. De två sista i pressen, kanske även vigselannons i pressen. Annars via utskick av kort till nära och kära. På tvåhundra år har det hänt mycket. Vi har blivit ”offentliga” på ett sätt som vi inte riktigt kan styra. Kanske är vi många gånger inte riktigt medvetna om hur mycket vi syns ”där ute på webben”.

Ann-Katrin Wahss
antikvarie
Västergötlands museum

Publicerad 18 juni