Föremål med inventarienummer 47 391 är enligt accessionskatalogen en ”Urkedja, snarare halsband av två ovala länkar av tagel …”. Enligt Bokbindare L. P. Mattssons sista vilja skänkte hans sterbhus, tagellänken till Västergötlands museum år 1930.

Hur kedjan hamnat hos bokbindaren i Tängs socken, som ligger nordost om Grästorp, finns ingen uppgift om, utan vi kan bara spekulera.

Under mitten av 1800-talet var hårarbeten på modet bland de välbeställda i samhället. Oftast stod kunden för råvaran till de beställda hårarbetena. I brist på hår kunde också tagel från favorithästen förekomma.

I socknarna i övre Dalarna fanns vid denna tid stolta men fattiga bönder. Jordbruket räckte inte till att försörja familjerna och därför var det nödvändigt att specialisera sig på slöjd och hantverk. Fortfarande lever där traditionen att tillverka spånkorgar av furu samt smycken och prydnader av hår. Hårslöjden var och är fortfarande till största delen ett kvinnligt hantverk. I till exempel Våmhus var hårkullornas inkomster från hantverk högre än männens från arbete inom jord- och skogsbruk.

Många av kullorna från norra Dalarna gav sig ut på långa vandringar för att söka uppdragsgivare. Resorna kunde sträcka sig till Ryssland i öster och till de brittiska öarna i väster samt bland rika familjer i Sverige och övriga Europa. Är det möjligt att bokbindare Mattson i Täng var en av deras kunder? Om detta kan vi bara spekulera…!

Inger Widhja
etnolog
Västergötlands museum

Publicerad 1 maj