Ett par intensiva arbetsveckor på fältet liksom en knapp veckas arbete med efterbearbetning är över! Jodå, Västergötlands museum har varit med på ett litet hörn i de uppmärksammade samtidsarkeologiska undersökningarna av ”Björn”. Platsen har beskrivits i Västergötlands Fornminnesförenings tidskrift tidigare (2011-2012) och har omnämnts titt som tätt på webben med närmast mytiska undertoner. Mest aktuell har projektets Facebooksida varit, med ständiga uppdateringar och där berättelsen fortsätter, i skrivande stund med över 625 medlemmar. Där många på olika sätt vill bidra kring det samtidshistoria projekt som drivs av Institutionen för Historiska Studier vid Göteborgs Universitet.

Västergötlands museums del i projektet har varit att medverka under fälttid och litet i efterarbetet. Här har drygt 25 studenter tillämpat arkeologi på skiftande vis. Kanske kan man se träget sågande och trådräknande i signalkablar som nyskapande, eller krypgrundsinventering under hus som ett annorlunda sätt att samla in data? Den sistnämnda insatsen resulterade i flera fynd från platsens olika tidsskikt från 1940-talet och till i stort sett vår tid. Under andra världskriget hamnade nämligen en av Västergötlands flera krigsflygplatser här. Det kallades Fält 7 och är knappast okänt för bygdens folk, som än idag lever med många minnen från den tiden. Den uppmärksamme fältvandraren märker snart ett ganska stort antal spridda fragment från den flygfältstid som varade in på 1950-talet (och en del fält 7-efterforskning sker också i bygden). Arvet från fält 7 gick in i en ny tid i och med det kalla kriget och en topphemlig ledningsplats byggdes upp strax intill nuvarande E20.

Vad som gjorts nu är en första samtidsarkeologisk dokumentation med ett viktigt mål att försöka ringa in det vi kan kalla det kalla krigets arkeologi. På den resan har det varit ofrånkomligt att finna rester från 1800-talet och från fält 7-tiden. Här har det varit ganska lätt att fånga in både småfynd och fragment av fasta installationer i landskapet, sådant som påminner om Värmländska flygbasen på Brattforsheden. I media sågs framgrävandet av två rörskyddsrum som spektakulärt, men här finns flera liknande skydd i markerna. Svårare har det varit att finna tydliga tecken på det kalla krigets närvaro. Eller är det så att den speglas i tryggt vardagliga champis-, tonic- och colaflaskor och annat vardagligt skräp. Samtidigt har vi som på olika sätt deltagit i kursen, hört berättelser om hur man härifrån tränade i att avvärja den invasionsflotta som aldrig kom. Här sägs att främmande makt lyssnade av det arbetet, bl.a. från TIR-lastbilar som parkerats på E3:an alldeles i närheten. På så vis fattade man vår beredskap och att det fanns ett djupt allvar i den träning som skedde i skogsdungen nära Europavägen. Som en del av kursen har nu studenterna fått i uppgift att berätta om sin dokumentation i en mindre utställning som en kort tid visas på institutionen i Göteborg. Kanske vi kan få låna in den till Västergötlands museum så småningom, som en inspiration till mer samtidsarkeologi.

Text och samtliga fotografier: 1:e antikvarie Anders Berglund, Västergötlands museum

Publicerad 27 maj