fbpx

Julhälsning efter ännu ett speciellt år

Alla år slutar med en jul och en nyårsafton. Varje år blir jag förvånad över hur snabbt tiden går. 2021 blev ett år som inte riktigt blev som vi förväntat oss. Periodvis fick vi hålla museet stängt och ställa in många inomhusaktiviteter. Vi fick vänta tills sommaren, då livet började löpa i vanliga spår igen.

Sedan 2020 lägger vi ett särskilt fokus på Fornbyn. Det lilla friluftsmuseet blev en ännu mer omtyckt mötesplats när huvuddelen av museet hölls stängt. I år kunde vi fira Fornbyns hundraårsjubileum. Jubilaren fick en speciell present med ”Fornbyäventyret”, som guidar och berättar om byggnadernas historia i ett spännande äventyr. Det är många intressanta berättelser som vi grävde fram ur museets arkiv. Där finns många välbevarade dokument som vittnar om en förfluten tid som ligger långt tillbaka och ändå är aktuellt.

Varför samlade man på hus? Vid sekelskiftet 1900 hade man börjat intressera sig för landsbygdens bebyggelse i Västergötland. Landskapet är präglat av tidigare generationers strävanden, levnadssätt och framtidstro, av ekonomi och politik. Stugor och ladugårdar ansågs som ett tydligt uttryck för den folkkultur man ville bevara och dokumentera. I den stora, röda museibyggnaden som invigts bara två år tidigare, i maj 1919, visade man redan en stor samling av traditionella jordbruksredskap. Under hösten 1919 ansökte Västergötlands fornminnesförening för att få disponera ”c:a 2,5 ha av Domprostegårdens i Skara löneboställe närmast öster om Stadsträdgården” för anläggning av ett friluftsmuseum: en by med bygata och ryggåsstugor, ladugårdar och annat. Den skulle bli som i allmogens tid, det vill säga tiden före skiftesreformerna. De stora förändringarna av bebyggelse och byorganisationen som skiftena medförde hade förstört det som borde ha bevarats. Det skulle vara ålderdomligt, andas av sedan länge försvunna kulturepoker. Man ville överskrida historiens trösklar och kliva in i det förmoderna. Enkelt, gammalt, förfallet, autentiskt, vackert och stimulerande.

Ambitionen låter modern. Byn skulle skapa en känsla av samhörighet mellan människor och miljöer, förmedla en känsla om gångna tiders liv till en generation som hade förlorat kontakten med all tradition. Kyrkan i centrum skulle bli en samlingsplats vid högtidligheter. Förebilden var Artur Hazelius, som var lärare, men senare skiftade yrkesbana. Först grundade han Nordiska museet och senare ett friluftsmuseum på Skansenberget i Stockholm. I Skara försökte man skapa en ”Skansen i miniatyr”. Lärandet om sambandet mellan natur och människa, om en helhet av folkets liv i tid och rum var från början en drivande idé som snart togs upp på allt fler platser.

I museets samlingar finns många kulturhistoriska föremål som kompletterar dessa berättelser. Digitaliseringen möjliggör idag det som Artur Hazelius eller museiintendent Karl Sanfrid Welin i Skara inte ens drömde om; att man kan sitta hemma och se vad som finns på museet.

Vi närmar oss årets slut. Tack till museets medarbetare för ett bra samarbete. Vi har kommit en bit på vägen med hjälp av våra samarbetspartners. Stor tack till Västergötlands hembygdsförbund, SLU Skara, Skara Humanistiska förbund, Skara kommun, Svenska kyrkan, Västergötlands Fornminnesförening, MEGA, studieförbunden, Högskolan i Skövde och många fler. Stort tack till er alla för ert engagemang och stöd.

Nu blir det snart dags att tända ljus och fira med familj och vänner, läsa böcker, spela spel eller gå långa promenader. Snart kommer våren med nya ljusa dagar och nya spännande äventyr. Vi ser fram emot att träffas då och fortsätta utvecklas tillsammans med er alla!

Vi önskar er alla en God Jul och ett Gott Nytt År!

Luitgard Löw, museichef


Publicerad 23 december