I helgen öppnades utställningen ”Härligt att vara skulptör!” på Nationalmuseum i Stockholm. I utställningen finns en stor mängd föremål från Agnes de Frumerie – varav lejonparten är inlånade från Västergötlands museum.

I utställningen hyllar hyllas sekelskiftets kvinnliga skulptörer – konstnärliga bildhuggare som fallit i skuggan av sina manliga kollegor. Utöver Agnes de Frumerie lyfter utställningen fram Carolina Benedicks-Bruce, Sigrid Fridman, Ruth Milles, Alice Nordin och Ida Matton. Namnet till utställningen kommer direkt från Mattons dagbok där hon den 10 augusti 1923 skrev ”Härligt att vara skulptör! Artist. Hurra!” Men vägen till denna yrkesglädje var ingen självklarhet. Flera av dessa kvinnliga konstnärer var bland de första i sitt slag. Exempel på detta är att Carolina Benedicks-Bruce var den tredje kvinnliga studenten att någonsin gå på konstakademin och Ida Matton vittnar om hur hon fick ”krypa fram” under sin tid på det som idag är Konstfack i Stockholm.

Det alla de konstnärer som lyfts fram i utställningen fick kämpa mot var emellertid tidens syn på den kvinnliga fragiliteten. Inte kunde väl en kvinna bränna lera, än mindre hugga i sten – för att inte tala om att avbilda nakna kroppar? ”Nej för det krävs det en karl”, utropade skådespelaren och komikern Sissela Kyle ironisk när hon öppnade utställningen i förra veckan.

Sissela Kyle är berättarrösten till audioguiden som Nationalmuseum producerat i samband med utställningen och tillsammans med utställningsproducenten Linda Hinners och överintendent Susanna Pettersson välkomnade hon gästerna under onsdagens vernissage.

Efter inledande tal bjöds besökarna till utställningshallen på andra plan där de möttes av en tavla förställande Carolina Benedicks-Bruce vid kavaletten, ett verk med den lämpliga titeln Femme sculpteur – Kvinnlig skulptör. Besökaren leds sedan in i ett galleri flankerat av de framlyfta skulptörerna som presenteras i varsin alkov. Hedersplatsen har emellertid tillägnats Agnes de Frumeries Kleopatra – inlånad från Västergötlands museum. Den två meter höga skulpturen är placerad mitt i utställningssalen och fångar ögonblicket just innan Egyptens drottning tar sitt eget liv genom att låta sig bli biten av en aspishuggorm – ett öde hon möter med en okränkbar stolthet.

Västergötlands museum är glada över att få vara på plats och se en nationalklenod som Agnes och hennes samtida kollegor få träda fram på nytt – i ljuset av den kamp de kämpade i, för att få rätten att kalla sig skulptörer, artister – Hurra!

Publicerad 23 mars