Västergötlands museum har förlorat en verklig vän.

Det var med sorg och bestörtning jag fick veta att Stiftelsen Västergötlands museums vice ordförande, Uno Bohman, hastigt avlidit. Saknaden är stor. Tänk så mycket han lärde oss på museet om Skara stads historia, om spännande människoöden i det förgångna och om historiska företeelser i allmänhet. Så mycket gott renommé han gav museet, då han kom till oss med grupper och andra besökare. Alltid ställde Uno upp för museet och dess personal. Han bidrog till att öka kunskapen om våra samlingar och arkiv, han hjälpte till i utställningsarbetet med fakta och idéer, han invigde utställningar, höll föredrag och visningar i museets regi. Han roade oss med dråpliga historier och kvicka kommentarer. Vid det årliga Luciakaffet tackade han oss, som representant för styrelsen, för det gångna året med värme och humor. Ja, vi kände alla, att Uno brydde sig om oss och om museet. I Uno hade vi en verklig vän!

När jag kom som ny museichef till Västergötlands museum 2005, spände Uno ögonen i mig och sa att de viktigaste kulturpersonerna i staden var biskopen, museichefen och Katedralskolans rektor. Han förväntade sig att jag skulle leva upp till det. Och vi kom att samarbeta i flera projekt, det största var den levande julkalendern, då olika skarabor varje kväll under advent öppnade ett fönster eller en dörr och i tablåform, med musik eller på annat sätt levandegjorde en liten bit av stadens historia. Uno skötte alla kontakter, han fixade fika från stadens handlare och han var värd för de flesta kvällarna. Varje gång mötte ett par hundra förväntansfulla människor upp, vad skulle nu hända? Många ville att vi skulle göra den levande julkalendern till tradition. Men Uno och jag tittade på varandra, vi var båda överens och Uno sa: En så bra sak varken ska eller kan man upprepa!

Idag känns det som om det yttrandet i överförd mening också gällde Uno själv. Uno, så full av liv, humor och omtanke, kan inte ersättas. Hans kunskaper var omfattande, hans berättartalang och pedagogik var unik och hans förmåga att få kontakt med medmänniskor enastående. Han efterlämnar ett stort, stort tomrum.

Anna Maria Claesson, Museichef 2005-2010
Personalen vid Västergötlands museum
Styrelsen för Stiftelsen Västergötlands museum

Publicerad 1 september