Västergötland är ett landskap som, trots 1900-talets moderniseringsiver, fortfarande är relativt rikt på bevarade byggnadsmiljöer från äldre tid. Om man undantar Göteborgsregionen så har här aldrig utvecklats några storstadsregioner eller avancerade infrastrukturer. Inte heller industrialiseringen och den storskaliga jordbruksdriften har påverkat landskapet i allt för hög grad. Det går fortfarande att hitta genuina platser där upplevelsen av hur byggnader och miljöer med mänskliga proportioner och detaljer skapar trygghet och igenkänning.
Samtidigt blir vi också ständigt påminda om den sårbara miljö vi har att vårda och förvalta. Äldre byggnader har alltid varit hotade av den moderna tiden.
För snart hundra år sedan genomförde Nordiska museet en inventering av den Skaraborgska byggnadskulturen. Man såg att mycket av det tidigare jordbrukslandskapets byggnader och sedvänjor höll på att försvinna och ville dokumentera vad som fanns kvar.
Idag ser vi att mycket har hänt sedan dess. En förödande stor del av vad som då fanns att uppleva av genuin västgötsk byggnadskultur har fått skatta åt förgängelsen. Inte minst har vi under de senaste 70 åren förlorat en stor del av 1800-talets bebyggelse. Antingen rivet eller kraftigt ombyggt.
I utställningen Västgötagårdar vill vi lyfta fram detta intressanta och ofta väldigt vackra kulturarv som vi gemensamt fått att förvalta för framtida generationer.
Utställningen visas från 20 april till 15 september, 2024.