fbpx

54 Liter utan botten

Digital utställning

 

När den amerikanske genetikern J.B.S. Haldane blev tillfrågad vilka slutsatser han kunde dra om Gud utifrån sina egna studier i naturvetenskap svarade han att ”…Gud måste ha en överdriven förkärlek för stjärnor och skalbaggar” – och med närmare 400 000 arter av skalbaggar och 100 billioner synliga stjärnor är det svårt att säga mot Haldens argumentation.

Om man ska döma Västergötlands museum efter samma logik blir det snart tydligt att det även här finns en överdriven förkärlek – en förkärlek till bananlådor. Självklart finns det mer t.ex. Arkeologiskt material än vad det finns bananlådor på museet. Men den anspråkslösa lådans förmåga att dyka upp både här och där i samlingarna är överlägsen. Det är dock aldrig lådan själv som är i fokus, utan det som ligger i . Det är en slutsats som kan te sig självklar – men även en enkel bananlåda sitter på historier värda att berätta.

De flesta känner den från flyttlassens kånkande eller källarförrådets oreda, det är nästan bara matvaruhandelns personal som känner den som renodlad bananlåda där den introducerades under det tidiga 1960-talet. Innan ska bananerna hängts på krokar eller lagts på hyllor i fartygens lastutrymmen – något som förkortade både hållbarhet och skick. Lådorna gjorde istället att bananerna bara behövde hanteras när de paketerades upp och ner och överlevde därför transporten betydligt bättre. Dessutom gick de robusta kartongerna att stapla, så nu kunde båtarna lastas betydligt mer effektivt ombord de s.k. ”bananbåtarna” – de stora fartyg som körde skytteltrafik mellan bananens hemvister i Sydostasien, Afrika och Centralamerika och våra breddgrader. Namnet bananbåt är tvådelat. Dels kommer det från att det var i stor utsträckning just bananer skeppen kom lastade med – men den färska fruktens hållbarhet ställde krav på snabba transporter och således byggdes skeppen smala och strömlinjeformade och snart kom de att likna de långsmala bananer som de var lastade med.

Den första kommersiella bananlasten ska ha kommit till Sverige 1944 på lastfartyget M/S Sparreholm, som enligt ett känt radioklipp var lastat ”… med foderkakor, jordnötter, kaffe och så något som överglänser allt detta: 20 ton härliga bananer!”. Radioklippet finns fortfarande på SR’s hemsida och är väl värt en genomlyssning.

Enligt legenden är det även tack vare bananlådorna som vi kallar den tropiska frukten ananas för just ananas. Det sägs att bananlådorna även användes till att skeppa ananas, men för att inte blanda ihop de två tropiska frukterna så strök man över B’et i ”bananas” på de lådor som innehöll ananas. När lådorna kom till svenska hamnar skulle man ha tolkat det som att frukten hette ananas. Men att svenska hamnarbetare inte skulle se skillnad på banan och ananas är i det näst kränkande. Nej – även om historien är underhållande så är den inte sann.  Istället kommer ordet ananas från Topifolkets ord för ”god frukt” och bananlådorna har inget med fruktens namn att göra.