fbpx

Biologisk mångfald på museet

Digital utställning

Precis som hos många andra länsmuseer i Sverige så finns det en otrolig biologisk mångfald Västergötlands museums magasin. Stora mängder djur och växter som tillsammans intar hela rum djupt ner under museibyggnaden. Men trots den karga miljön så går det ingen nöd på dom nere i mörkret – eftersom de har varit döda i över 150år. Berättelsen om hur muséets källare fylldes med djur tar sin början i 1700-talets upplysningstider.

Vid 1700-talets början hade den kristna kyrkan haft mer eller mindre monopol på kunskap i Europa i snudd på ett millennium. Bibeln hade sedan länge satt världsordningen i print och den övriga kunskap som fanns ute i stugorna var präglad av skrock och vidskepelse – men också tradition och erfarenhet. Ny kunskap var däremot svårtillgänglig och vissa fall förbjuden. Galileo Galilei sattes t.ex. i husarrest för att påstå att solen stod i centrum av solsystemet.

Europa hade dock inte varit helt svältfött på nya tankar och idéer – under århundradena hade viktiga tänkare så som Aquino, Da Vinci, Descartes, Newton och just Galileo Galilei dykt upp kontinuerligt. Men det är under 1700-talet som törsten efter kunskap kommer att sprida sig till att bli epokbildande och göra upplysningstiden till ett faktum.

Här i Sverige var upplysningstiden starkt knuten till Carl von Linné som gav Sverige internationell genomslagskraft med sina idéer. Linne kom att organisera djur och växter efter systematiken, ett hierarkiskt system där släktskapet mellan arter stod till grund. Linnés landvinningar gjorde biologi trendigt och snart var varje person med tid över ute och samlade växter och djur i syfte att systematisera dem i privata samlingar.

Att samla på vackra ting och spännande föremål hade varit en statussymbol sen tidigare. De s.k. kuriosakabinetten innehöll allt som fascinerade och det sägs att den ovannämnde Galileo Galileis fingrar och tår spenderade sina sista dagar i just ett sådant kabinett. Efter att Linnés idéer fick spridning ändrade dock innehållet karaktär och de nya naturaliekabinetten kom istället att innehålla systematiskt uppställda samlingar från växt- och djurriket – och eftersom varje smågreve med lite tid över hade en egen samling så blev de snart både många och stora.

Men som för så många andra flugor kom även naturaliesamlingarna att bli omoderna och runt sekelskiftet 1800 hade intresset svalnat till den grad att samling på samling donerades till den av Linné m.fl. Grundade Vetenskapsakademin.

Skara läroverk grundades redan 1641, skolan hade en egen samling under 1700-talet men denna blev till stor del spridd för vinden i början av 1800-talet. Det var först när naturvetenskapen fick ett nytt uppsving under 1800-talts senare hälft, efter Darwin och Wallace presenterat evolutionsteorin, som undervisningssamlingarna ute i skolorna började ta form igen. Nu kom de gamla 1700-tals samlingarna som stått på vetenskapsakademin och samlat damm till användning. Under 1850-talet berikades en stor del utav Sveriges lärosäten med adelns avlagda naturaliesamlingar. I just Skara såg man en sådan nytta med naturstudier att man 1864 anställde Gustaf Koltoff, en sedermera legendarisk djurkonservator, för att berika och uppdatera samlingarna ytterligare.

Dessa Naturaliesamlingar nyttjades långt in på 1900-talet och många har säkert minnen av uppstoppade djur från sin egen skolgång. Men i takt med att nya foto- och filmtekniker utvecklades och skolplaner förändrades blev naturaliesamlingarna överflödiga och under 1980-talet flyttade naturaliesamlingen från katedralskolan i Skara till Västergötlands museum.

Idag är relationen till naturaliesamlingar kluven. I ett avseende är de biologiska skatter fulla av information för framtida forskare och naturintresserade. Men å andra sidan är många av djuren i samlingarna i dag utrotningshotade eller rentutav utdöda, mycket just pga. forna tiders samlande. Kanske är samlingarna lika mycket en symbol för naturens mångfald som den är för dess bräcklighet?