fbpx

En jättegammal, jätteliten runsten

Digital utställning

Ordet runsten får säkert många att tänka på stora resta stenar ute i landskapet med inristade runor. Men det finns också små runstenar som legat i gravar som amuletter. 1843 hittades just en sådan runsten av en komminister Lagerblom på en åker invid Kinneveds prästgård, den förvaras idag på Västergötlands museum.

Amulettstenen är av röd täljsten och är ca 7,5 cm lång, 5 cm bred och 2 cm tjock. Den har ett avbrutet hörn och är avfasad mot överkanten, där runorna är ristade. Inskriften är urnordisk och lyder: …siz alu h

Det finns flera tolkningsvarianter, men de flesta innebär magi och skydd, som exempelvis ”Vare du ett värn”. Tanken skulle då kunna vara att amulettens runor talar till gudarna och ber dem beskydda den döde i det okända efter livets slut. Eller kanske en uppmaning till gudarna att skydda de efterlevande från fiender och hämnd. Stenen dateras oftast till 600-tal, dvs vendeltid, men vissa forskare vill se den som ännu äldre.

Runor användes av germanska stamfolk från århundradena efter Kristi födelse. Flera olika runrader användes för olika språk. Endast litet är känt om runradens ursprung, men de olika runtecknen stämmer i många fall överens med bokstäver i klassiska alfabet. Runorna tros ursprungligen ha utformats för att ristas i trä eftersom det inte finns några vågräta linjer i runtecknen. De linjerna skulle i så fall ha gått längsmed träets fibrer och varit svåra att läsa.