fbpx

Ett mejeriminne

Digital utställning

Dagens digitala berättelse är ett mejeriminne:

”Jag har varit i Götene och tittat på det stora mejeriet. (…) Jag blev riktigt chockad över hur annorlunda allt är. Vad det har gått framåt. Jag stod och såg på när de paketerade smör och mindes då hur det var på min tid. Vid osttillverkningen stod vi och rörde med ett redskap av trä som liknade en stor gaffel. Nu går allt mekaniskt. Ett mejeri utan mjölkflaskor, mjölken hämtas i tankar på gårdarna där den förvarats kyld.”

Så berättar Tora Kroon i Vara efter ett besök en tid efter att hon slutade som mejerist. Hon arbetade bland annat på Fyrunga mejeri i början av 30-talet. Hon hade en lön på 60 kronor i månaden, plus mat och husrum. Hon fick arbeta både lördagar och söndagar och under sina 5 ½ år där var hon endast ledig 3 dagar. Trots det trivdes hon med mejeriarbetet och skulle inte kunna tänka sig något annat. ”Tänk i Fyrunga var jag uppe varje morgon halv 5 och tände i pannan så jag skulle ha ånga till det var tid att pastörisera mjölken.”

Små mejerier fanns vid den här tiden i stort sett i varje svensk socken. Ofta arbetade ungdomar på mejeriet då det var det enda arbetet som fanns att få förutom inom jordbruket. Arbetet var hårt, utfördes under svåra förhållanden och med dålig lön. Samtidigt skedde en stor utveckling inom mejeriyrket då bilarna tog över hästskjutsarnas arbete. Därigenom blev uppsamlingsområdena större. På 30-talet kom även en ny mejeristadga med skärpta krav på mejeriernas lokaler och utrustning. För många mejerier blev detta för kostsamt och många små mejerier valde att lägga ner eller ingå i en större förening.