Den 9 december är det varje år pepparkakans dag. Denna instiftades 1996 av pepparkaksproducenten Annas Pepparkakor.

Pepparkakan har en lång historia. Kakor med honung och starka kryddor bakades redan för 4000 år sedan i det forna Egypten. Av kakans namn framgår att den förr ofta innehöll peppar. Namnet kan även förklaras med att peppar förr var den folkliga benämningen på alla exotiska kryddor. På medeltiden var peppar en av de viktigaste handelsvarorna från Orienten. Den ansågs vara bra mot matsmältningsbesvär och ha en lugnande effekt. Idag förekommer sällan peppar i kakorna.

Idag förknippar vi först och främst pepparkakan med jul men förr var den en året-runt-kaka som såldes i medicinska syften. I Tyskland kallades pepparkakorna även för medicinplättar. De ansågs bl.a. vara sexuellt upphetsande för män -men preventivmedel för kvinnor. De olika kryddorna i pepparkakorna ansågs tillsammans bli ett slags livselixir.

I noteringar från Vadstena kloster år 1442 framgår det att nunnorna bakade och åt pepparkakor för att underlätta sin matsmältning. Pepparkakorna användes som handelsvara på 1500-talet; de såldes i klosterapotek, bagerier och på marknader. Det importerades även färdiga pepparkakor, framför allt från Nürnberg i Tyskland, som var ett centrum för medeltida pepparkakstillverkning. Gustav Vasa sägs ha skrivit ett brev om ett skepp som förlist vid Öland, där lasten med bland annat pepparkakor blev förstörd.

Det var först på 1700-talet som pepparkaksrecept i kokböcker började förekomma i Sverige och därmed blev pepparkaksbak i hemmen vanligare. Under 1800-talet blev pepparkakan förknippad med julen i Sverige. Förmodligen för att allt fler fick möjlighet att köpa både mjöl och socker och till jul skulle det göras storbak av diverse kakor och då var pepparkakan en given favorit. 

I Västergötlands museums samlingar finns flera pepparkaksmått, bland annat en ridande man med svärd och hjälm med plym, en hjort, en gubbe samt en häst. Måtten som är tillverkade av bleckplåt köptes in till museet 1924 av E. Josefsson, och har använts i Tibro.

Före industrialismen snidades pepparkaksformarna i trä. På 1300-talet var många konstnärer i Tyskland även pepparkaksbagare som först snidade vackra formar så som ryttare, porträtt, religiösa motiv med mera för att sedan baka vackra kakor.

Det sägs även att pepparkakor gör människor snälla. Det ryktet kan ha uppstått när den svensk-norsk-danske kungen Hans (regent 1497-1501) blev ordinerad pepparkakor av sin doktor då kungen led av dåligt humör. En gammal lek är att knäcka en pepparkaka i handen och om kakan går i tre delar så får hen tyst önska sig någonting.

Nedan följer ett gammalt recept på pepparkakor hämtat ur museets samlingar.

Pepparkakor (300 st)
850 gram sirap
1/3 liter skirat smör
212 gram socker
25 gram pottaska
4 äggulor
2 teskedar pomeransskal
2 teskedar ingefära
2 teskedar kanel
2 teskedar nejlikor
2 teskedar kryddpeppar
1 ½ kilo vetemjöl

Beredning
Sirapen kokas upp och röres sedan med det skirade smöret, tills den blir kall. Då iröres sockret, pottaskan, äggulorna, de fint hackade pomeransskalen samt de malda kryddorna. Sist arbetas mjölet in, och degen får stå till följande dag. Den kavlas då ut ganska tunt, och med mått uttagas kakor, vilka gräddas i god ugnsvärme.