fbpx

Förvirrande och folkkär

Digital utställning

I samlingarna på Västergötlands museum finns kaffekoppar från servisen Blå Blom som räknas till en av Sveriges äldsta industriprodukter och närmast liknar en nationell symbol. På 1990-talet genomförde tidningen ICA-Kuriren en omröstning om vilken som var Sveriges mest folkkära servis och då vann Blå Blom en överlägsen seger. Men är den egentligen så svensk och består dekoren verkligen av blommor?

Servisen tillverkades vid Gustavsberg oavbrutet från 1870-talet till 1990-talet. AB Gustavsbergs porslinstillverkning köptes av den finländska industrikoncern Wärtsilä 1987. Bolaget gick i konkurs 1989, strukturerades om varpå Rörstrand-Gustavsberg köptes 1991 av Hackman. År 1994 flyttade produktionen från Gustavsberg till Lidköping. Förluster gjorde att produktion förlades till utlandet. År 2005 stänger fabriken i Lidköping. Servisen Blå Blom tillverkas till år 2006 men då i Korea.

Från början använde Gustavsberg råvaror och tillverkningsteknik från Tyskland men i slutet av 1830-talet arbetades det efter engelska metoder. Först användes flintgods, en engelsk uppfinning från början av 1700-talet, 1854 infördes en förbättrad flintgodsmassa, ironstone china. År 1864 började Gustavsberg tillverka det exklusiva och starka benporslinet som kom att bli fabrikens specialitet, därmed blev de en av de första i Europa utanför England att lyckas framställa benporslin som är svårt att tillverka.

Thomas Fry, England uppfann benporslinet 1748 och det innehåller bland annat kalciumfosfat från brända djurben. Benporslin är den mest slagtåliga typen av porslin och det går att tillverka mycket tunna produkter av det. Äkta benporslin ska innehålla minst 45 % benaska. Porslinet har en vit lyster och är till viss del genomskinligt.

Trots att Blå Blom är en servis som ligger svenskarna varmt om hjärtat, så är dekoren inte svensk. Förebilden till de blå ’blommorna’ kommer från England, där pålagda reliefdekorer gjordes redan på 1700-talet. Flera engelska fabriker applicerade blå druvklasar eller små blommor i relief på kannor och koppar från 1830-talet in på 1860-talet. På 1870-talet började Gustavsberg med detta och presenterade för första gången kaffegods ”med upphöjda blå blommor”. Namnet är något missvisande då dekoren inte består av blommor utan av blå druvklasar omgivna av vinblad i relief, stansade i vit porslinslera.

Namnet valdes för att tilltala exportmarknaden bland annat i Tyskland där den blåa blomman var symbolen för romantiken och poesin, men Blå Blom kom aldrig att fungera på export. Kopparna tillverkades både av benporslin och flintgods i en högre kvalitét men till en början fanns kannorna endast i flintgods. Från 1911 kallas dekoren ”Blå blommor” och en hel servis lanseras i benporslin. En bordsservis för tolv personer innehöll 59 alternativt 76 delar. En servis för 18 personer omfattade 115 delar. Först 1970 börjar namnet Blå Blom att användas.

Även om Blå Blom ses som en industriprodukt är flera av arbetsmetoderna i tillverkningen rent hantverksmässiga och kräver yrkesskicklighet. En Blå Blom-kopp genomgår 52 handgrepp innan den är klar. Den infärgade blå massan formades i en stansmaskin till druvklasar som fästes för hand med nål och pensel. Slicker, en slags tunnflytande lera användes som klister för att fästa druvklasar och öron. Koppens öron, gjöts både separat och manuellt.

Till den som vill veta mer om tillverkningen av Blå Blom rekommenderas boken: ”Blå Blom industriprodukt och nationell symbol”, utgiven av Värmdö kultur- och fritidsnämnd i samarbete med Nordiska museet, Tekniska museet och Stockholms läns museum.