Uttrycken ”ful som ett troll”, eller ”elak som ett troll” har nog alla hört någon gång. Dessa tre troll av trä med hår av lin och kläder av läder är tillverkade av ”Fa Warnström, Hjo”. Västergötlands museum fick dem i gåva av Skaraborgs Hemslöjdsförening, Skövde 1991. De är inte så vackra men väldigt charmiga. I vissa berättelser framställs trollen som gräsliga att se på med långa öron och knotiga krokiga näsor. I den gamla folktron beskrevs trollen ofta som helt vanliga människor med undantag för svansen som stack fram under kjolen eller genom byxbenet. Trollen kunde vara ovanligt vackra, speciellt trollflickorna.  Vad ordet ”troll” egentligen betyder är forskarna oeniga om men en tolkning är att ordet betyder ungefär ”en som far våldsamt fram”. Tron på troll var mest utbredd i södra och mellersta Sverige.

Troll kan bli oerhört gamla. De tycker om att bo tillsammans i stora familjer, och firar bröllop och begravningar samt har olika arbeten precis som människorna. De har även husdjur som kor och getter. Trollen har ett eget språk som bygger på dialekten som människorna använder i den trakt där trollen bor. På trollspråk heter björn, ”stor hund”, ”sax” betyder tvestjärt och istället för att säga skjuta så sa trollen ”kasta blåbär”.

Ett berg, en stor sten, en jordhög men även träd eller övergivna gamla byggnader kan fungera som bostäder, men de går sällan att se. Däremot går det att höra trollen ropa till varandra. Känsliga människor kan även känna lukten av dem i form av stekt fläsk eller kött. Trollen är inte lätta att få syn på då de har förmågan att ändra skepnad. De kan till exempel inta formen av en nedfallen trädstam, ett rullande garnnystan, eller ett djur. Trollen kan ha huvudbonader och kappor som gör dem helt osynliga.

Att trollen är elaka finns det delade meningar om. Trollen kanske uppträder på det sätt som de själva blir bemötta, och människorna får skylla sig själva om trollen är elaka. Trollen ansågs i folktron vara tjuvaktiga då de stal dyrbarheter, mat och dryck.  Det kan förklaras med att det var lättare för människorna att skylla sina sinande förråd av mat, sin egen slösaktighet eller slarvighet på trollen.

Trollen kan komma på besök och ställa till med oreda. Enligt den gamla folktron var den allra farligaste tiden i en människas liv mellan födseln och dopet för då var hen inte skyddad av Guds kraft. Trollen kan komma in och ta ett barn ur sin säng och lämna ett trollbarn istället, en så kallad bortbyting. I början märks ingen skillnad på barnen men ju äldre barnet blir desto tydligare blir det att något inte står rätt till. Barnet kan äta hur mycket som helst utan att växa.  Att tala och gå lär sig barnet aldrig. Det tydligaste tecknet för en bortbyting är hår i och utanpå öronen. För att skydda odöpta barn från trollen kunde ett föremål av stål placeras i barnets säng, även silverföremål eller vitlök kunde fungera men bäst var en psalmbok.

För att få sitt eget barn tillbaka igen var föräldrarna tvungna att lura bortbytingen att avslöja sig. Det kunde även fungera att hota att göra bortbytingen illa, till exempel genom att placera det på en bakspade för att därefter planera att lägga bortbytingen i ugnen. Då dök trollmor genast upp för att rädda sitt barn och lämna tillbaka det stulna.

Både vuxna och barn riskerar att bli bergtagna. Då tar trollen med sig personen in i sin boning där hen kan få stanna mellan några minuter till flera år, vissa kommer aldrig därifrån. Trollen släpper inte en fånge frivilligt. För att kunna ta sig ut är ett effektivt sätt att läsa böner eller sjunga psalmer för trollen, då förlorar de sina krafter och glömmer av att bevaka utgången. Fången får dock räkna med att trollen både kan klösa och nypas innan krafterna tar slut. Anhöriga kan be sockenprästen att ställa sig utanför berget och be böner.  När trollen väl öppnar och släpper ut sin fånge krävs största försiktighet eftersom trollen sticker med spjut mot utgången. De som varit bergtagna blir ofta inbundna, veliga eller galna.

En förklaring till folktrons berättelser om de bergtagna kan vara fall av sinnesförvirring och minnesförlust. Många som var ute i markerna och vallade djur kunde gå vilse och bli så utmattade att de inte kunnat förklara vad som hänt dem. Ibland kunde en person hålla sig borta med flit och sedan förklara frånvaron med bergtagning.

Om trollen finns råder det delade meningar om än idag. Även i nutid säger sig människor ha observerat troll. En av dem är den franske nobelpristagaren i litteratur Jean-Marie Gustave Le Clézio med sällskap som sägs ha sett ett troll vid en bilfärd genom skogarna utanför Stockholm.

Vill du veta mer om den gamla folktron så kan du läsa vidare i folklivsforskaren Ebbe Schöns böcker.