fbpx

Julda´kväll – 1946

Digital utställning

 

Fotografen Anders Karlsson flyttade in på Hagen i Götlunda utanför Tidan år 1941. Där blev han kvar till sin död den 17 juni 1967. Han bodde i ett enda rum som fick fungera både som sovrum och mörkrum. Innanför rummet fanns ett litet kök med vedspis. Han var allmänt praktisk och påhittig och kunde hjälpa till med det mesta i byn. Han sägs ha varit speciellt duktig på att laga gummistövlar och hade ett eget hemligt sätt att vulka. I den ena halvan av den lilla stugan bodde till en början av en man som hette Carl Kronborg. Carl hade fina blomsterdekorationer i fönstren, men i Anders fönster låg det bara gamla snusdosor. Det skämtades om det, och sas att han staplade snusdosorna som skärm för att stänga ute dagsljuset. 

Han sägs ha varit slarvig och inte särskilt noga med saker och ting. Men han pratade enligt utsago lite filosofiskt, som en lärd man, med en ljus och pipig röst. Han sov i en enkel våningssäng och eftersom han var en snusare av stora mått la han en tidning på golvet där han kunde lägga ut snusen under natten. För att träffa rätt i mörkret hade han skurit en skåra i sängramen så att han spottade på rätt ställe. Tidningen eldade han sedan upp på morgonen. I en del av bostaden var det stampat jordgolv, där samlade han ris som han pressade ihop och tryckte upp i köksspisen och tände på. Han eldade så det osade och stugan var ofta rökfylld. Anders hade en skojfrisk humor och det sägs att han var underhållande och klurig. När fröken Larsson fyllde 60 var han ombedd att fotografera henne. Han ”snarka” och joddlade på som vanligt. När han druckit ur sitt kaffe började han plötsligt jonglera med kaffekopparna, till värdinnans stora förskräckelse, det var ju hushållets finporslin. Alla hans hyss och ljud gjorde att människor som kände honom misstänkte att han kunde ha Tourettes syndrom. När han började få lite problem med hälsan var han inte alls pigg på att gå till doktorn. Det sägs att han istället klunkade i sig Myrr, som ju är avsett för skadedjursbekämpning. Om det hjälpte mot hans besvär får vi låta vara osagt.

Kameran som användes på bilden hade tre ben, en kameralåda och ett tygskynke som hängde ner. För att få tillräckligt med ljus – istället för dagens fotoblixtar – hängde Anders upp en påse fylld av lagom mängd magnesium i taket. Sedan släckte han ner helt, öppnade slutaren, och tände på med gnisttändare. Eftersom han själv skulle vara med på bilden fick han skynda sig att inta sin plats och stå still under hela exponeringen. Just på denna bild flaxar han däremot runt som en osalig ande – möjligen har det intagits för många julsnapsar. Tack vare den högupplösta bilden kan vi utläsa den text som präntats med blyertspenna på kökssoffan i vänstra hörnet. En egen dikt, som antagligen tillkommit året innan i samband med fredsdagen av andra världskriget:

”Största” skillnad på allt, 

är nasism å kultur

Mot frihet av alla sorter

är nasismen

Slut hällre fred med livet

Anders Karlsson utvecklade hela tiden sin fototeknik. Efter att enbart ha tillverkat kontaktkopior, det vill säga bilder som skapas genom att belysa negativet i direkt kontakt med ett fotopapper, tillverkade han under sin tid i Götlunda en apparat som kunde förstora. Han kunde också skapa vidvinkel genom att bygga ihop flera kameror. Tack vare hans vana att rista in årtal, och i vissa fall plats och motiv, kan vi idag placera in hans bilder i ett sammanhang.