1M16: 806

”Ett kabinett är ett särartat och vackert lackerat skåp, i vilket en mindre, men desto mer sällsynt samling rariteter från naturen och konsten förvaras. Ett sådant litet skåp placeras i salongen, för att med ägarens tillåtelse beskådas av kännare”. Så beskrev Caspar Friedrich Neickel kabinettets funktion i början av 1700-talet.

Caspar Friedrich visste vad han talade om. Han hade samlat hela sitt liv och skrev den första systematiska museihandledningen år 1727. Han var en av de första att bruka ord som museum och museologi. Kabinettet hade då som företeelse hört hemma i förnämare kretsar och samlarnas hem sedan tidigt 1600-tal. Utförda i ädla träslag, ofta med inläggningar i elfenben och sköldpaddsskal och med flera små lådor fungerade de som små museer. Storleken gjorde också att de kunde tas med, till exempel vid besök hos andra samlare. De skåp som var svartmålade var vanligen odekorerade utvändigt. När dörrarna slogs upp var prakten desto rikare: en egen värld öppnades, full med märkvärdiga ting. På insidorna av det här praktfulla kabinettet finns intarsia som visar landskapsbilder. Skåpet är från 1600-talets början och är sannolikt ett krigsbyten från det 30-åriga kriget.