fbpx

Korten på bordet för kvinnlig rösträtt

Digital utställning

Den 8 mars varje år infaller den internationella kvinnodagen. Dagen instiftades 1910 av den socialistiska världsorganisationen Andra internationalen på initiativ av den tyska kommunisten Clara Zetkin. Dagen skulle främja kampen för kvinnors rösträtt och hedra kvinnorörelsen. I Sverige började dagen firas från och med år 1912 men med varierande datum. Från år 1978 finns den internationella kvinnodagen med på FN:s lista över högtidsdagar. Därmed ändrades dagen från en socialistisk kampdag till en opolitisk högtidsdag. Nuförtiden varierar firandet mellan olika länder. I vissa länder har dagen blivit en dag då män ska uppmärksamma kvinnan, på liknande sätt som alla hjärtans dag, medan andra länder har kvar den politiska prägeln av dagen och lägger fokus på kvinnors kamp för lika rättigheter och den ojämställdhet som fortfarande finns i samhället.

I samlingarna på Västergötlands museum finns en kortlek som heter “Panko or ’Votes for Women’”. Kortleken som tillverkades 1923 består av 48 spelkort indelade i sex olika kategorier. Kortleken gavs ut första gången 1909 av Peter Gurney i London. Spelet har fått sitt namn efter Emmeline Pankhurst, en Engelsk suffragett och ledare av ”women´s suffrage” i Storbritannien. Korten designades av Edward Tennyson Reed en engelsk politisk skämttecknare och illustratör. På korten förekommer prominenta personer från den kvinnliga suffragettrörelsen i Storbritannien. I spelet ställs motståndare och supportrar av suffragetter mot varandra. Spelet annonserades allmänt och distribuerades av ”the Women´s Social and Political Union” (WSPU), tillsammans med privata handlare. En kortlek såldes för två shilling. Att överföra kvinnorörelsens budskap till ett kortspel hjälpte till att få ut organisationens budskap till kretsar där en mer öppen propaganda inte var välkommen.

Emmeline Pankhurst föddes 1858 i Manchester och dog 1928 i London. Föräldrarna var politiskt aktiva och hon kom i unga år att ta del av rörelsen för kvinnlig rösträtt. Hon gifte sig 1878 med advokaten Richard Pankhurst som var känd för att stödja kampen för den kvinnliga rösträtten. De fick fem barn. Maken stödde hustruns aktiviteter utanför hemmet och hon engagerade sig i Woméns Franchise League, som arbetade för kvinnlig rösträtt. Efter att Richard avlidit 1898 deltog hon i grundandet av WSPU 1903 tillsammans med bland annat sina döttrar Christabel och Sylvia. En organisation för enbart kvinnor som kämpade för kvinnlig rösträtt och som var inriktad på handling och inte ord. WSPU kom att bli en militant rörelse för kvinnlig rösträtt. Organisationen blev snabbt ökänd då medlemmarna attackerade poliser och krossade fönster. Emmeline och hennes döttrar samt andra WSPU-aktivister dömdes till flera fängelsestraff, där de bakom galler hungerstrejkade för bättre villkor. Från juni 1912 till augusti 1914 blev organisationen alltmer brutal och använde bomber och mordbränder som taktik för att få igenom sina krav. Fem personer avled och 24 personer skadades under genomförandet av olika dåd. Därmed blev motsättningen mellan organisationen och regeringen allt större. Flera egna medlemmar i WSPU och andra organisationer tog avstånd från rörelsen. Många ansåg att våldet gjorde det omöjligt för politikerna att gå WSPU till mötes, samt att suffragetterna gav hela kvinnorösträttsrörelsen dåligt anseende.

Vid början av första världskriget avslutade WSPU den militanta rösträttsaktivismen för att istället stödja regeringen mot tyskarna. Organisationen övergick till att uppmana kvinnor att delta i industriproduktionen och männen att gå ut i strid. Emmeline omskapade WSPU till ”The Women´s Party” 1917. Organisationens mål blev nu att förbättra jämlikheten i det offentliga livet. År 1918 fick kvinnor över 30 år rösträtt. Likvärdiga rösträttsregler för män och kvinnor infördes 1928. Emmeline hedrades 1930 med en staty i Victoria Tower Gardens.

I Sverige infördes allmän rösträtt för kvinnor 1919 och andrakammarvalet 1921 blev det första valet i Sverige med allmän rösträtt för kvinnor. Första gången i Sverige som kvinnlig rösträtt tillämpats var under frihetstiden (1718-1772) men då endast för vissa kvinnor och med en begränsad form av rösträtt som också senare avskaffades. Huvuddelen av de kvinnliga väljarna var änkor men det fanns även en mindre andel av ogifta myndigförklarade kvinnor. Myndigförklarad kunde en kvinna bli genom dispens från kungen om kvinnan var ogift. En gift kvinna stod alltid under sin makes förmyndarskap och kunde därmed inte rösta eller bli myndigförklarad. En fru kunde däremot vara ombud för sin make om han blivit sjuk eller inte kunnat närvara vid ett val. De kvinnliga väljarna utsåg ofta ett manligt ombud som lämnade deras röst då det ansågs generande att infinna sig i rådstugan personligen.