I museets fotografiska samling finns mängder av porträtt av människor, från alla samhällsklasser, i olika sysselsättningar och med skiftande outfit. De visar klädmodet för unga, gamla, hårmodet, men också skäggmodet. År 2017 producerade Västergötlands museum utställningen HÅR-vem bryr sig, då bland annat årtusenden av skäggmode utreddes. Skäggets betydelse för männen har alltid varit stor – både ur religiös synvinkel och som statussymbol. I vissa mytologiska berättelser symboliserar skägget gudomlighet, något som i viss omfattning lever kvar idag – de ortodoxa prästerna odlar sitt skägg och får varken ansa eller klippa det. Arbetare skulle ha helskägg, eller möjligen valrossmustasch. Skepparkransen blev först populär bland sjömän och fiskare och fick ett uppsving bland intellektuella under mitten av 1900-talet. Mustasch var ett tvång för den som skulle ta värvning och ge sig ut i något av krigen som härjade i 1800-talets Europa, den så kallade beväringsmustaschen. Om du inte var gammal nog för att odla en egen, eller allmänt hade dålig skäggväxt, målades mustaschen helt enkelt dit på överläppen.

Idag finns något som benämns slutspelsskägg, en företeelse som till och med finns beskriven på Wikipedia. För faraonerna var skägget en symbol för makt och upphöjdhet. Den kvinnliga faraonen Hatshepsut var därför tvungen att bära lösskägg när hon satt på tronen i officiella sammanhang. På samma sätt som hår ger oss en identitet kan förlusten av det också ta den ifrån oss. Prinsar och kungar i germanska och frankiska stammar rakades när de förlorat rätten till tronen eftersom de ansåg att kraften satt i skägget, att jämföra med historien om Simson och Delila. Lite kuriosa: den modiga prinsessan Wilgefortis, kristnad dotter till en hednisk kung, ska enligt en legend som uppkom på 1300-talet ha bett Gud att göra henne ful så hon slapp gifta sig med den hedniske man pappan valt ut. Gud gav henne då skägg, och bröllopet ställdes in. Som straff för sitt trots lät fadern korsfästa henne. Hon blev därmed helgonförklarad och firas än idag den 20 juli i Tyskland.

I dagens galleri:

Den kände författaren och poeten Viktor Rydberg (1828-1895) poserar i stiligt skägg tillsammans med en mustaschprydd S. A. Hedlund (1821-1900), liberal riksdagsman. Här fotograferad i Göteborg, sent 1800-tal, av Fredrik Hedlund.

Domprost Edvard Wermcrantz (1854-1925), 1906, lärare i kristendom och hebreiska vid Seminariet i Skara, här med mittbena i skägget.

Anders Paridon Stendahl (1948-1913), Kapten vid Västgöta regemente, Axvall. Den yviga mustaschen gav pondus och status.

Fem kompanibefäl vid mobiliseringen i Tjufkil 1915, fr v: Kapten Hagberg, Löjtnant Röing, Fanj. Söderholm, Serg. Bohman och Johnsson. Alla utom en har mustasch, tyder möjligen på att förändringens vindar blåser.

Kronojägare Lindgren i Fåglavik. En uppsättning skägg och mustasch som tyder på estetisk medvetenhet och mod.

Sist men inte minst, biodlaren Vallgren i Stenstorp med stort buskigt skägg bestående av endast bin, fotad av Joel Bengtsson 1920, kanske ett trevligt partytrick värt att lära sig?