1M16: 1197, 1198

Jorden hade varit rund en lång tid när jordgloben och himmelsgloben i montern trycktes och monterades på glober år 1715. Alla kanske inte visste om det då, men drygt 2000 år tidigare hade greken Aristoteles gett ut boken ”Om himlen” där jorden beskrevs som rund. Att jorden var rund hade man nog misstänkt än längre tillbaka i tiden.

Tillverkaren i Amsterdam, Johannes Trips, satte en vältalig text på jordgloben. Den berättar att globen är ”mannen till värdighet”, kort sagt ett ting med hög status. Jordgloben ”världens ansikte” uppges ha ”bra ljusstyrka och synlighet”. Vid den tiden spreds både jord- och himmelsglober över världen från tyska och holländska tryckerier. De baserades på senaste rön och kartläggningar i uppmätningen av en värld som blev allt rundare.

De innebar också nya pedagogiska grepp. På himmelsglobens fantastiska värld med stjärnbilder är berättelserna nya och inte alltid hämtade ur de gamla grekiska konstellationerna. Här ges glimtar från en era där nya världar kultiverats genom expansion bortom den gamla världen i Sydostasien och Amerika. På södra stjärnhimlen ser vi ”Indus” (upptäckt i början av 1600-talet) i form av en indian eller en indianska. Globerna fanns intill 1866 på Skara läroverk. Hur många elever som sett just den stjärnbilden på riktigt kan vi inte veta.

Den tidens kartprojektioner kom att användas i över 100 år till i undervisningen. Att lära sig om jorden och himlavalvet med redskap som globerna måste ha varit som en upptäcktsresa. Men idag tycks världen ha blivit litet plattare och upptäcktsresan har på ett sätt blivit vardag.

Den förr ganska vanliga jordgloben var en prydnad och ett redskap i kultiverade hem. De tycks inte sälja lika bra nu som för 50 – 100 år sedan. Vi bär istället världen med oss i mobiltelefoner och surfplattor. Håller jorden på att bli platt av globalisering?