14 mars 2020 – 14 mars 2021

Årets stora utställning på Västergötlands museum handlar om det sköna och hållbara 1700-talet. Genom att syna århundradet i sömmarna försöker vi lära oss av tidens hantverk för att leva och skapa mer klimatsmart.

Vad kan vi lära oss av 1700-talet? Det är lätt att falla för tidens estetiskt tilltalande hantverk och att göra upplevelsen till en romantiserad verklighetsflykt. I den nya utställningen ”Nytta & Nöje – återskapat 1700-tal” på Västergötlands museum lyfts ett antal originalföremål fram. Allt från sängar, skåp och byråar till täcken, keramik och dräkter diskuteras i relation till vår tids produktion, konsumtion och skapande. Till utställningen har konsthistoriker Lars Sjöberg och kulturarvspedagog Therese Holmgren generöst bidragit med egna föremål och kunskap. I utställningen visas också inlånade föremål från Västsvenska museer och från museets egen samling.

Utställningen tar avstamp i en storslagen paradsäng i senbarock med ett överdåd av importerade broderade sidentäcken. Det tidiga 1700-talets Sverige präglades av armod och utarmning efter stormaktstidens fall och den kostsamma importen av lyxvaror måste ersättas av en annan ekonomisk politik, av merkantilismens idé. Med mer produktion och förädling av råvaror inom landet i manufakturer skulle sysselsättningen tryggas, och om produkterna blev kvalitativa nog kunde de istället exporteras till utlandet och generera guld och ädla metaller.

Nu startades manufakturer inom bland annat textiltillverkning – man både vävde siden och tryckte på bomull. Förlagor hämtades från Kina och Indien, och från det ledande modelandet Frankrike hämtades både möbler som tjänade som förebilder, och konstnärer och skulptörer som kunde lära upp svenska hantverkare för inredningen av Stockholms slott. Inspirationen och kunskapen kom utifrån, men produktionen skulle ske i landet.

På 1700-talet var materialet dyrt och arbetskraften billig. Idag är det oftast tvärtom. De tyger som man med stor möda hade vävt i landet, eller importerat från Kina, brukades tills bara trasor fanns kvar. Dräkter syddes om efter slitage och mode. Plagg omvandlades till täcken, kuddfodral, plånböcker och i allt mindre stycken till nåldynor och små påsar. Man lappade och skarvade, och som sagt – helst skulle inget importeras – allt skulle vara tillverkat i Sverige.

Så tänkte man då – hur ser det ut idag? Idag både importerar vi för cirka 70 miljarder från Kina och exporterar för 65 miljarder. Merparten av textilproduktionen sker långt från oss och vi slänger cirka 8 kilo textil per år och person trots att just textiltillverkningen är en av de för klimatet mest kostsamma. Få stoppar strumpor eller syr om.

Med den här utställningen väcker vi frågan om 1700-talet kan lära oss att leva och skapa mer klimatsmart. Vill och kan vi ändra på vår konsumtion, produktion och import? Kan vi vara mer kreativa? I utställningen ges exempel på både trähantverk och dräkter som är återskapade idag efter 1700-talsförebilder.