fbpx

Skarasamlare – Anders Nilsson

Digital utställning

  • Anders Nilsson
Anders Nilsson

Året är 1904 och vansinnet hade sedan länge härjat i huvudet på magistern. Bruten till både kropp och själ tar han sig fram över den ynka golvyta som finns kvar i lägenheten i domkapitlets vindsvåning. Det är sensommar och kvällsljuset silas genom de hundratusentals föremål som fyller den sjuke mannens hem.

  • Anders Nilssons hem
Nilssons hem

Redan på fönsterbrädet splittras solljuset mot flintyxor och pilspetsar från stenålderns jägare. Ljuset släpar sig vidare över medeltida straffstockar och meterhöga madonnabilder; högar av allmogens snidade klappträn och mangelbräden; vidare till drivor av borgarklassens förgyllda fickur och manschettknappar. I rummet innanför står snidade möbler från svenska och tyska adelsätter och kungligheter travade – tillräckligt många att möblera hela slott och herresäten.

Silver, guld och ädelstenar får ljuset att leka över väggarna där hundratals förgyllda speglar hänger på varandra. Djupt inne bland skatter från såväl livegna som kungligheter sitter den åldrade mannen i änden på en i övrigt fullastad soffa med en cigarr och en påse frukt i handen, den enda lyx han tillåter sig.

Anders Nilsson som mannen heter är född i Älvsborg 1832 och kom till skara som vikarierande adjunkt vid Skara läroverk 1863. En gång var hans förkärlek till kulturhistoriska föremål bara ett smärre intresse. Beväpnad med sin samlariver och ett sinne för affärer tog han sig till fots ut till både slott och kojor. Anders enkla rötter gjorde att han var välkommen i allmogens stugor, men han var lärd- och vältalig nog att få tillträde till de västgötska godsen. Väl inne fick han snart tillåtelse att gå igenom varje skrymsle och vrå i jakt på kulturhistoriska skatter från tidigare generationer. Vid den här tiden var landets museer fortfarande i sin linda och Anders kunde utan konkurrens förse sig.

Men Anders samlarintresse växte sig starkare och var snart att anse som maniskt. Lärarrollen hade han länge skött med bravur men när manin tog över blev hans elever snarare medhjälpare i jakten på antikviteter än lärjungar. Det sägs även att hans elever kunde muta sig till ett högt betyg i utbyte mot ett särskilt eftersökt föremål.

Inledningsvis var samlingen prydligt indelad i kategorier och föremålen försedda med ort och årtal. Men allt eftersom samlingen växte blev det omöjligt att finna ordning bland de många föremålen och likt geologiska lager växte samlingen i lärarens hem, uthus och vindsutrymmen. Bekvämligheter så som säng och kök slukades av de enorma massorna och magistern fick finna sin nattsömn hopkurad i Carl von Linnés gamla släde. En gång försökte han finna mer en mer lämplig förvaring åt sin samling då han vände sig till Västergötlands fornminnesförening. Anders föreslog att föreningen skulle bygga en museibyggnad på borgen Gälakvist gamla fundament. Den sexkantiga byggnad som Anders ritat skulle hålla hela hans samling så väl som en lägenhet i vilken han själv skulle bo. Dessutom krävde Anders att han skulle få tjänsten som intendent vid museet på livstid. Av de storslagna planerna blev det inget av och Anders samlingar förblev instuvade i domkapitlets alla skrymslen och vrår.

  • Anders Nilssons museiritning
Nilssons ritningar på en museibyggnad

Nedsjunken i den förgyllda soffan släcker magister Nilsson sin cigarr. Att han är sjuk till sinnet vet han kanske inte, men att hans kropp gett vika för åldern är han väl medveten. Inom de kommande dagarna kommer han lägga in sig själv på Skara sjukstuga där han avlider bara en vecka senare den 7 oktober.

Efter hans död gick lejonparten av hans samlingar till Göteborgs museum, men det fanns så mycket dubbletter att även Västergötlands fornminnesförening avsevärt kunde utöka sina samlingar. Den del som gick till Göteborg fyllde tolv tågvagnar. Väl framme i Göteborg huserades samlingen tillfälligt i det hus som idag är Pedagogen där den fyllde fyra salar, tio rum och sex korridorer. Det var uppenbart att Nilssons samling på många sätt utkonkurrerade både Västergötlands fornminnesförenings och Göteborgs museums samlingar.

Än idag är det många som har hört den underliga historien om den maniske magister Nilsson i Skara. Men den insats Anders Nilsson gjort för bevarandet av Västsveriges kulturhistoriska arv konkurrerar med de av regionens största museer.

Idag vilar Anders Nilsson på Skara gamla kyrkogård, där han även i döden sticker ut från mängden med sin enorma, runförsedda gravsten.

Samlingen går till Göteborg (i bilder)