fbpx

Skräddarmästarens arkiv berättar

Digital utställning

Skräddarmästare Carl i mitten, iförd vit hatt, med sönerna August och David(stående) och Johan t.h. på bänken

I museets digra samlingar finns ett stort antal enskilda arkiv bestående av brev, handlingar och album med fotografier. Arkiven kan innehålla mycket intressant läsning för den idoge. De ger ofta en tydlig och målande bild av hur vi levde förr, våra tankar, rädslor och glädjeämnen. Ett av dessa arkiv är Skräddarmästare Carl G. Petterssons samling efter Carl Gustaf Pettersson, boende i Törestorp, Daretorp.

Carl, (f. 1833, d. 1917) och hans hustru Lotta (f. 1842), fick flera barn, däribland Fritz (f. 8/1 1866, Daretorp, d. 7/4 1941, Stockholm). Fritz blev tidigt frikyrklig och tjänstgjorde under sin levnad som pastor på flera platser i Sverige, men även i USA. I ett flertal brev från Fritz till föräldrarna och syskonen i Daretorp, avsända från Chicago och Woburn, New York, i USA mellan 1887-1895, berättar han om livet i denna för många främmande världsdel. Han återvände till Sverige och tjänstgjorde 1897-1904 som pastor i Skövde missionsförsamling och avslutade sedan sin karriär i Bethesdakyrkan i Stockholm mellan 1908 och 1933 boende på Smala gränd, Norrmalm. Under de tre åren närmast efter pensioneringen gjorde han en jordenruntresa då han besökte flera missionsstationer verksamma inom olika religiösa samfund.

Familjen Pettersson framför huset i Törestorp
Familjen Pettersson framför huset i Törestorp. Ruth Peterson Johnson (kvinnan längst bak) med dottern Lorraine är på besök från Woburn i Massachusetts. Männen är bröderna Johan, August och David Pettersson.
Fritz med dottern Ruth och hustrun Alma
Fritz med dottern Ruth och hustrun Alma. Troligen i lägenheten på Smala gränd i Stockholm.

Nedan följer valda stycken ur ett av de tidigaste handskrivna breven som ankom Törestorp från den tidsperiod då Fritz Pettersson som nittonåring bodde i Stockholm. Den 19 oktober 1885 skrev han till föräldrahemmet i Törestorp:

”Älskade föräldrar och syskon!

Herren är när oss i nöden

Ock han skall taga oss derur

Ock låta oss till ära komma

Hjärtligt tack för brefvet som jag förliden vecka hade glädjen att emottaga från Eder, det var för mig icke mindre efterlängtat än mitt bref var utaf Eder ock det gladde hjertligt. Jag ser så att ni i tidningar sett den ödesdigra katastrofen men som den i en broschyr kallades: Stockholms sorg. Jag var även närvarande därvid och kan derom såsom ögonvittne omtala mycke. Jag kan dock ej för Eder ingå i någon detaljering deröfver ty det skulle blifva altför vidlyftig ock tillfölje af platsers för Eder obekanta läge är det omöjligt att gifva eder en föreställning af det hela men det var en syn en gång sedd, som aldrig utplånas ur minnet. Det var ett skri, ett hjertskärande skri, som kunde komma blodet att stelna i ådrorna under det att ingen knappast kunde komma fram eller tillbaka. Detta hemska dödsskri trängde sig från de som höll på att sönderkrossas eller ihjältrampas. Mitt under detta dödens arbete höjdes fanatiska hurrarop och handklappningar från en sida af platsen utanför Grand Hotell. Detta var af menniskor som i okunnighet om hvad som tilldrog på ett annat ställe, blott egnade till hyllning åt den frejdade sångerskan som af välvilja för sitt fosterlands innevånare lofvat att sjunga gratis. Heder äfven henne ock hennes sång oaktat den hade så sorgliga följder. Många har fått kritikens hårda dom öfver henne, men också har många fått kritikens hårda men rättvisa dom öfver den myndighet som har med den saken att göra. Heder åt polisstyrkan, men vad vill väl 160 poliser göra till att hålla ordning på en menniskomassa på 50 000? Jag var och hörde Fru Nilsson alla tre aftnarna men jag blef doch bevarad från att blifva klämd eller nedtrampad. Wisserligen var det trångt ock obehagligt, men ej någon fara. Jag tänkte mig dagen efter olyckshändelsen skicka ett exemplar af de dagliga Tidningarna, men det var så stor efterfrågan efter dem att jag ej kunde få tag i några.”

Brev till Skräddarmästare Carl G. Pettersson
Brev till Skräddarmästare Carl G. Pettersson

Den målande beskrivningen i brevet refererar till den tragiska trängselolyckan (wikipedia.org) som skedde utanför Grand Hotell i Stockholm kvällen den 23 september 1885 då 19 personer som fick sätta livet till när sopranen Kristina Nilsson (wikipedia.org) sjöng från hotellets balkong.

Fritz dotter Ruth gifte sig med amerikanen Ernest Johnson och flyttade till Massachusetts. Ruths barnbarn har det senaste decenniet bidragit med information om bilderna i samlingen, som nu finns på Digitalt museum. Många fotografier har dock ännu inte identifieras och förhoppningsvis kommer fler kommentarer in allt eftersom. Förutom cirka 1000 bilder innehåller samlingen många intressanta dokument. Som exempel kan nämnas berättelsen om hur Carl fick sin första symaskin och minne från en söndagsskolefest, tiggarbrev, tidningsartiklar och mycket mer.