fbpx

Spåntranor och kringvandrande ryssar

Digital utställning

Tranan, eller Grus grus som den heter på latin, har under århundraden varit ett uppmärksammat vårtecken. Tranan är Västergötlands landskapsfågel. När tranorna börjar anlända till Hornborgasjön så är våren på väg. En trana har ungefär två meter mellan vingspetsarna och väger mellan fyra till sju kilo. De äter bland annat bär, knoppar, spillsäd, insekter, grodor och möss. Under antiken ansågs tranans trumpetande på våren vara ett tecken till jordbrukarna att de skulle börja plöja sina åkrar. Vid den tiden ansågs tranor vara hälsosamma att äta. Under medeltiden var trana en delikatess som uppskattades av furstar. I York under 1400-talet serverades 200 tranor vid en middag för ärkebiskopen. I Västergötland ansågs bara den vänstra sidan av tranan vara ätbar, den högra sidan smakade dåligt.

Den 24 mars, kvällen före jungfru Marie bebådelsedag, kallades förr på vissa platser för tranafton. Då skulle barnen rita tranor och bilderna ställas i sovrumsfönstret för att locka till sig tranan. Strumpor skulle hängas upp vid sänggaveln där tranan skulle lämna godis. Ibland kunde tranan lämna efter sig ett spår av fjädrar. Tranan kom bara om barnen hade uppfört sig ordentligt under det gångna året. Det kunde även förekomma att en vuxen klädde ut sig till trana och delade ut godis och tranbrev till barnen. På vissa ställen skrevs tranbrev som skulle lämnas över till mottagaren i hemlighet, på andra ställen gick barnen runt och delade ut dem. På andra bilden syns ett tranbrev från Vänersborgs museum. På kvällen sprang många barfota runt huset eftersom det ansågs skydda mot förkylningar, ormbett och sprickor i fötterna.

I samlingarna på Västergötlands museum finns en vacker handskuren trana i spån. Handskurna spånfåglar har under decennier varit en symbol för Skaraborgsk slöjd. Det var Skaraborgs Hemslöjdsförening som år 1991 skänkte spåntranan till Västergötlands museum. Den är tillverkad av slöjdaren Einar Mellgren i Hova. Han föddes 1908 och avled 1979. Spånfågelns kropp och stjärt är utskurna i ett stycke, vingarna är utskurna för sig och limmade på kroppen. Materialet är naturfärgad asp. Einar och hans bröder fick lära sig tekniken att skära fåglar i spån av sin far Carl-August som arbetade vid en såg i Hova. En dag kom en kringvandrande ryss förbi sågen och han lärde Carl-August tekniken att skära spånfåglar. Carl-August och sönerna tillverkade sedan spånfåglar som de sålde till hemslöjdsföreningen för att få in extra pengar till hushållskassan. Kunskapen gick i arv till Einars son Thord som i klippet nedan tillverkar spånfåglar efter sin fars och farfars tradition.