Kata – rekonstruktion av en vikingatida kvinna

Spåren i jorden, kyrkoruinen och gravarna vittnar om en mäktig och betydelsefull familj med kontakter ut över hela Europa. Tack vare en runristad gravsten känner vi namnen på några av dessa personer – Kata, hennes man Kättil och hennes bror Torgils. Katas grav är en imponerande välbyggd murad kalkstenskista från mitten av 1000-talet. Läget precis intill kyrkoruinen på norra sidan, den fina kistan och runstenen ger tydligt besked att Kata tillhörde samhällets elit. Troligen var hon gårdsägarinnan på storgården Varnhem under 1000-talets första hälft.

Det välbevarade skelettet visar att hon var 160 cm lång och spensligt byggd. Det finns inga förslitningsskador på skelettet, inga tecken på hårt arbete. Hon hade fina jämna tänder, utan karies, infektioner eller påtagligt slitage. Skelettet vittnar om ett priviligierat liv, men trots det blev hon bara 30-35 år gammal. Kata får bli vår guide till livet på storgården i vikingatidens slutskede. Vi utgår från en kvinnlig viking och genom henne vill vi försöka berätta om liv och död i Västergötland för 1000 år sedan.

För att komma närmare människan Kata vill vi bokstavligt talat sätta kött på benen och rekonstruera hur hon kan ha sett ut när hon levde. Utifrån information från den osteologiska analysen av skelettet och DNA-analyser i kombination med beprövad metodik för ansiktsrekonstruktion har modellmakaren Oscar Nilsson återskapat den vikingatida kvinnan Kata i form av en docka i full skala. Med hjälp av fynd av dräktdetaljer och tygfragment i gravarna i Varnhem har museipedagogen Mari Wickerts på Göteborgs Stadsmuseum återskapat en tidstrogen dräkt till Kata. Den återskapade Kata med sina vackra kläder visas i utställningen ”Kata och Kättil” på Västergötlands museum.