Missionshuset byggdes 1871 i Daretorps socken sydost om Tidaholm, där det användes fram till 1963. Huset representerar de många folkrörelsehus som byggdes när bland annat väckelserörelsen växte fram från mitten av 1800-talet. Huset är byggt av panelklätt timmer med tak av flacktegel, typiskt för Tidaholmstrakten. Det innehåller en samlingssal samt en liten bostad om ett rum och kök. I juni 1982 återinvigdes missionshuset i Fornbyn i Skara. Det lilla uthuset med dass och vedbod byggdes 1983 som en kopia av det gamla.
En tidig väckelse och ett tidigt missionshus
Ett av de tidiga missionshus som byggdes under den andra hälften av 1800-talet är det från Daretorp som idag finns i Fornbyn. Den andliga verksamheten i Daretorp kan spåras tillbaka till 1850-talet då ett antal pionjärer genom sina förkunnelser lockat lokalbefolkningenrunt om i trakten till att lyssna på vad de hade att sägaom kristna värderingar och hur man kunde leva ett bra och hängivet liv. Dessa tidiga pionjärer i Daretorp hade från början sina sammankomster och stugmöten framför allt på Haddängens gård, där de samlades i kristligt glädjerus med lovsånger som sjöngs till Guds ära. De första bland de nyfrälsta – däribland huvudmannen ”Molycken” och medhjälparen ”Kola-Johan” – kom emellertid att någon gång i början av 1860-talet emigrera till Amerika. Därmed stod kretsen av nyvunna anhängare i Daretorps nya rörelse utan överhuvud. Kort därefter fick de dock en ny ledare i skräddarmästaren Carl Gustav Pettersson, som kom att bli den absolut viktigaste för frikyrkorörelsen i Daretorp. Det var Pettersson som grundade en missionsförening – för vilken han var ordförande fram till sin död 1917 – och som tog initiativ till att uppföra det missionshus som idag står i Fornbyn.
Projektet att uppföra ett missionshus i Daretorp inleddes med en insamling av pengar genom ett flertal auktioner mellan åren 1868 och 1870. Den första auktionen hölls 1 juni 1868 hos Carl Gustav Pettersson i Törestorp och gav en behållning på 85 kronor. Missionsvännerna sålde enligt auktionsprotokoll en hel del av sina egna personliga ägodelar, från näsdukar och örngott till strumpor och förkläden. Deras offervilja ska även ha imponerat på besökare som inte var medlemmar i missionsrörelsen i Daretorp, då man vid auktionerna kunde få några extra ören till skänks från olika personer.
Byggandet inleddes 1870 och 15 juli 1871 noterade Carl Gustav Pettersson i sin dagbok att byggarna avslutat arbetet. Kostnaderna för byggarbetet uppgick till ca 600 kronor. ”Timmer och bräder inköptes för 200 kronor, och fönster och dörrar drog en kostnad av 40 kronor. Arbetslönen för stenfotens uppsättning kostade 15 kronor och upptimringen av själva stommen till huset gick på 50. Framkörning av sten kostade 55 öre om dagen medan dagsverken fick betalas med 1 krona per dag”. Missionshuset invigdes 1 mars 1872. Anledningen till att invigningen fick vänta fram till våren 1872 var förmodligen att inredningen av byggnaden ännu inte var riktigt klar. Missionshuset från Daretorp är ett av de första som byggdes i Västergötland och det enda som är bevarat i ursprungligt skick.
Flyttningen till Fornbyn
I början av 1960-talet hade vägen utanför missionshuset dragits om så att den gick alldeles utmed husväggen och byggnaden ansågs också ha tjänat ut. Församlingen byggde ett nytt missionshus på en annan plats och det gamla skulle rivas, men då visade Nordiska museet som letade efter ett missionshus till Skansen intresse. Det gamla huset dokumenterades noga, monterades ner och magasinerades i en loge i Daretorp. Åren gick, Skansen hittade ett annat, mer lämpat missionshus och 1980 fick dåvarande Skaraborgs länsmuseum frågan om man ville sätta upp Daretorps missionshus i Fornbyn. Med ekonomisk hjälp från landstinget och arbetskraft genom AMS så kunde missionshuset uppföras i Fornbyn, där det återinvigdes 1982. Vid inredningen tog museet fasta på det utseende som byggnaden hade haft vid 1920-talets början. I bostaden innanför samlingssalen bodde då den kvinnliga evangelisten Betty Karlsson, så den möblerades med henne i åtanke.
Texten är hämtad ur ”Utomhus. Fornbyn i Skara och andra friluftsmuseer” (2022). Skara: Västergötlands Fornminnesförening.
