Igelkott
1M16-107344:45
Ur museets liggare: Igelkott (Erinaceus europaeus L.): hane Skara 30/6 1864.
Igelkotten (Erinaceus europaeus) är ett marklevande däggdjur med utbredning över stora delar av Europa och i Sverige (dock nära hotad där). Den blir omkring 20–30 cm lång (inklusive en kort svans) och väger normalt 450–680 g, men kan variera enligt årstid och skick. Hela ovansidan täcks av taggar (modifierade hår) som fungerar som skydd – en vuxen individ kan bära cirka 5 000 taggar.
Igelkotten är främst nattaktiv; den vilar på dagen i bon av löv, gräs eller under buskar och går i vinterdvala under de kallare månaderna. Den är allätare med betoning på insekter, daggmaskar och mångfotingar, men kan också ta frukt, svamp och ibland smådjur. Ibland sprids myter om att den äter ormar eller bär mat på taggar — dessa stämmer i praktiken mycket sällan.
Fortplantning sker under vår och sommar (april till augusti). Honan är dräktig cirka 35 dagar och föder 2–10 ungar i ett bo av växtmaterial. Ungarna öppnar ögon efter cirka 14 dagar och lämnar boet efter ett par veckor. Bara en liten del når hög ålder. I naturen har igelkottar noterats bli minst sju år gamla, medan de i fångenskap kan leva över tio år.
Arten hotas bland annat av fragmentering av livsmiljö, vägar som utgör dödsfällor och minskat tillgängligt habitat. I många länder är det förbjudet att fånga eller döda igelkottar.
