Råtta
1M16-107344:185
Ur museets liggare: Brun råtta (Mus norvegicus ERXL. = M. decumanus PALL.): Hane Skara 24/4 1868. Tidigare kallad stor husråtta.
Brunråtta (Rattus norvegicus), även kallad vandringsråtta, är en gnagare i familjen råttdjur som är utbredd nära människan i nästan hela världen (utom Antarktis). Ursprungligen härstammar den sannolikt från Centralasien, men har spridits via mänsklig aktivitet. Den finns även i domesticerad form som tamråtta, vilket används som försöksdjur och sällskapsdjur.
Kännetecken: kroppslängd 20–26 cm (exklusive svans) och svansen är något kortare än kroppen (till skillnad från svartråtta). Hanar väger i genomsnitt cirka 550 g, honor cirka 350 g, men stora individer kan nå upp till cirka 900 g. Pälsen är brun–grå på ovansidan med ljusare undersida.
Ekologi: brunråttan är nattaktiv, en skicklig simmare och grävare som bygger gångsystem och lever i hålor, avlopp eller källare nära mänskliga miljöer. Den är allätare och livnär sig på spannmål, frön, insekter, avfall m.m. Fortplantning sker året runt under gynnsamma förhållanden; honor kan få flera kullar per år med flera ungar och dräktigheten varar omkring 22–24 dagar (i vissa källor) – ungarna utvecklas snabbt. Livslängd är relativt kort i naturen – många dör första året – men tamråttor kan leva 2–4 år eller längre under gynnsamma förhållanden.
I Sverige har brunråttan under 1900-talet expanderat och helt trängt undan svartråttan, bl.a. på grund av konkurrens och förändringar i byggnadsteknik. Globalt klassificeras arten som livskraftig (LC) enligt IUCN.
