Tornfalksunge
1M16-107344:500
Ur museets liggare: Tornfalksunge, hona, Skara 1866.
Tornfalken (Falco tinnunculus) är en medelstor rovfågel som ofta ses ”ryttla“ – det vill säga sväva med snabba vingslag – över öppna landskap som fält, myrar och kalhyggen. Artens räckvidd är omfattande; den förekommer över stora delar av Europa, delar av Asien och Nordafrika.
Tornfalken har lång stjärt och spetsiga vingar samt en kroppslängd på omkring 34–36 cm och ett vingspann på runt 75 cm hos den europeiska nominatformen. Hane och hona skiljer sig åt: hanen har ofta blågrått huvud och stjärt samt rödbrun rygg med svarta fläckar, medan honan är mer brun-gul med tätare fläckning.
Tornfalken jagar främst små däggdjur som sorkar och möss samt insekter och ibland mindre fåglar. Genom sin karakteristiska ryttling kan den lokalisera byten på marken innan den störtdyker.
Den trivs i öppna miljöer men anpassar sig även till jordbrukslandskap och i viss mån tätorter. Den bygger inte själv bo utan använder gärna hål i träd, byggnader eller bergsbranter. Häckning sker vanligen på våren: honan lägger ca 2-7 ägg som ruvas under ungefär 27-31 dagar. Ungarna flyger efter omkring en månad.
Trots en betydande minskning av beståndet sedan 1940-talet, är tornfalken Sveriges vanligaste falk. Globalt klassificeras den som livskraftig (LC) av IUCN.
